2022 var året då Ukraina drabbades av Putins helvete – och året då Väst önsketänkte vilt om hur och när kriget skulle kunna ta slut.
Rekordhårda sanktioner skulle snart svälta ut den ryska krigsmaskinen. Eller åtminstone få det ryska folket att resa sig. En annan möjlighet var att Putins oligarker skulle pressa Putin till en fred eller, alternativt, sticka honom i ryggen.
Dessutom gick det rykten om att Putin var sjuk, kanske döende. Och den ryska krigsmakten var så inkompetent att den skulle kunna falla ihop som ett korthus.
Nu har det gått elva månader. Ukraina har stått upp mot det ryska odjuret på ett beundransvärt sätt. Men efter den framgångsrika höstoffensiv, som kröntes av befrielsen av Kherson, har frontlinjen legat still.
På fredagen uppgav ryssarna (än en gång) att man intagit Soledar, i närheten av staden Bachmut i Donetskregionen. Det är i så fall ingen stor seger – men Putin har inget problem med en frusen, blodig konflikt i öst. Den ger Ryssland tid och möjlighet att stärka sina linjer.
Den ryska krigsmakten är dysfunktionell – men Ryssland har som alltid två trumf på hand: en överlägsen numerär och en grotesk hänsynslöshet, både mot civilbefolkningen och mot de egna soldaterna.
Att Finland, med sin långa gräns mot Ryssland, funderar på att skicka några av sina 200 Leopard 2, är bara att applådera.
Kriget kommer inte magiskt att ta slut under överskådlig tid. Ukraina måste få den militära hjälp som krävs för att upphäva status quo och återta ockuperad mark. Det innebär att väst måste skicka offensiva vapen, som pansarfordon och, ännu hellre, tunga stridsvagnar. Det har hittills setts som uteslutet på grund av det skulle kunna provocera Putin och leda till en upptrappning.
Men nu verkar en förändring vara på gång.
Frankrike, som hittills dragit fötterna efter sig, lovade nyligen att skicka ett antal pansarfordon, AMX-10. Strax därpå deklarerade det ännu lamare Tyskland att man ska sända 40 pansarskyttefordon, Marder.
Trogna USA fyller på med minst 50 pansarskyttefordon – Bradleys – som kan förstöra de modernaste ryska tanks och Good Old England grunnar på att, som första land, skicka tunga stridsvagnar.
Polen, Danmark och Finland har öppnat för att sända sina tyska Leopard-stridsvagnar. Det förutsätter dock att Tyskland säger ja. Men den tyske vicekanslern, Robert Habeck, har uttalat sig positivt om det, skriver Politico.
Att Finland, med sin långa gräns mot Ryssland, funderar på att skicka några av sina 200 Leopard 2, är bara att applådera. Sverige har runt 120 stycken, här kallade Stridsvagn 122. Regeringen bör allvarligt överväga att skicka ett antal och om det inte är möjligt stötta Ukraina militärt på andra vis. Kanske genom stridsvagnsammunition, om det är önskvärt.
Nu återstår att se om alla utlovade stridsfordon blir verklighet. Men de är av kritisk vikt för en hotad demokrati – och de skulle sända en viktig signal till Vladimir Putin:
Väst håller ut. Vi stöder Ukraina så länge det behövs.