Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Straffen för unga är ett hån mot brottsoffren

Domen har nu kommit i det fall där en 18-åring blev rånad, slagen och kissad på.
Inrikesminister Mikael Damberg (S) har utlovat en ny ungdomspåföljd. Men vill regering göra det svårare att häkta unga brottslingar.Foto: JESSICA GOW/TT / TT NYHETSBYRÅN

Samhällets undfallenhet gentemot minderåriga gärningspersoner är djupt stötande. Barnrättsperspektivet tar bara hänsyn till förövarna, inte deras offer. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Fyra 16-åriga pojkar dömdes på torsdagen till ungdomsvård av Södertörns tingsrätt. Många lär rikta sin ilska mot domstolen för den otillräckliga reaktionen från samhällets sida. Det är i så fall missriktat. Det är vi själva - genom våra folkvalda - som har bestämt att det ska se ut på det här sättet.

Det mest uppmärksammade rånet som de fyra döms för gäller förnedringsrånet mot en 18-åring, Liam kallad i medierna. Förloppet är både utdraget och hänsynslöst. Liam blir inte bara rånad, slagen och sparkad på, utan tvingas också klä av sig och bli kissad på.

Totalt gällde åtalet fyra rån och i samband med dessa även andra brott som övergrepp i rättssak, grovt olaga hot, olaga frihetsberövande och olaga integritetsintrång. Det rör sig med andra ord om en mycket grov kriminalitet, som hade lett till långa fängelsestraff om de skyldiga var vuxna.

Låga straff för ungdomsrån

Nu blev påföljden i stället ungdomsvård, som innebär att socialtjänsten tar över ansvaret. Det är en påföljd som kan inbegripa lite vad som helst, alltifrån samtal och påverkansprogram till en LVU-placering.

De flesta inser att det finns ett behov av att särbehandla minderåriga lagöverträdare. Deras impulskontroll och ansvarskänsla är inte utvecklad på samma sätt som hos vuxna. Det som frågan gäller är hur långtgående denna särbehandling ska vara.

Det är uppenbart att det svenska rättsväsendet inte längre håller jämna steg med brottsutvecklingen. Allt yngre personer begår allt grövre brott. Det är djupt stötande att traumatiserade brottsoffer kan tvingas möta sina plågoandar på skolan eller i centrum dagen därpå. Hur kan vi förvänta oss att minderåriga och deras föräldrar ska vilja anmäla brott och vittna när samhället gör så lite för att skydda dem?

Regeringen måste ta sitt ansvar och ta initiativ till ett helhetsgrepp om barn- och ungdomsbrottsligheten. Nyligen utlovade inrikesminister Mikael Damberg (S) en ny ungdomspåföljd - så kallad ungdomsövervakning, som ger möjlighet att utdöma fotboja och restriktioner kring utevistelsen. 

Regeringen vacklar

Det är ett steg i rätt riktning - även om regeringen har dröjt i flera år med att ta itu med frågan (utredningen blev klar redan i juni 2017). Men samtidigt lägger regering en lagrådsremiss med krav på ett stärkt barnrättsperspektiv när det gäller häktningar.

Det finns ingen samlad linje hos regeringen, utan politiken drar åt olika håll samtidigt. Vad som behövs är en total översyn av hur rättsväsendet bemöter både barn under 15 år och gruppen unga 15 till 17 år. 

Dagens system fungerar inte. De låsta platserna hos Statens institutionsstyrelse är för få och dyra, hvb-hemmen är ofta undermåliga, lagföringen av unga är för långsam, ungdomspåföljderna är för tandlösa, straffrabatterna är för långtgående och det är alldeles för svårt att frihetsberöva minderåriga.

Regeringen är skyldiga offren att börja ta frågan på allvar.