Presidentkandidat Magdalena Andersson, förlåt partiordförande för Socialdemokraterna ska det vara, presenterade sitt valmanifest och sin nya princip.
För varje krona som satsas på utbyggt polisväsende ska minst en krona läggas på förebyggande arbete i områden där gängkriminella härjar. Detta för att bryta nyrekryteringen. Och segregationen.
Andersson var mer än lovligt luddig när det kom till vad förebyggandet ska bestå av. Hon nämnde likvärdighetsbidrag till skolor och förskolor, mer pengar till idrott och kultur och stärkt socialtjänst på något vis.
Staten betalar redan ut likvärdighetsbidrag till skolorna, kommunala som privata. I år får 854 stycken dela på drygt 6,5 miljarder kronor.
Pengarna får inte användas till specialpedagoger; det ska finnas ändå. Däremot gärna till ”digitala lärverktyg som exempelvis stärker läs- och skrivkunskaper”, skriver Skolverket.
Det i sig är knasigt. Läs- och skrivkunskaper stärks bäst med tryckta böcker, papper och penna.
Lärarförbundet har inte varit nöjt med bidraget. Facket konstaterar att det också har gått till stressbollar, hörselkåpor och digitala rastvakter. Dessutom måste skolorna lägga ännu mer tid på administration, för att söka bidragen och redovisa vad de gjort.
Mer projektpengar är det sista utanförskapsområdena behöver. De enda som drar nytta av det är bidragsentreprenörerna.
I söndags lanserade Socialdemokraterna ännu ett bidrag. 150 skolor, oavsett huvudman, i utsatta områden ska få dela på en miljard kronor för att till exempel dubbla antalet lärare i kärnämnena svenska, matematik och engelska.
Dessa skolor har i regel gott om pengar redan. De flesta kommuner har en väldigt hög elevpeng där. Men många av skolorna har svårt att rekrytera. De skulle gärna se ett tätare samarbete med socialtjänsten, men den har också svårt att hitta kompetent personal.
Magdalena Andersson sa också att de förebyggande satsningarna kan gå till föreningslivet. Visst är det utmärkt om fler barn har organiserade fritidsaktiviteter. Men det är också väl bekant att det förekommer omfattande fusk med stöden, inte minst bland etniska föreningar.
Mer projektpengar är det sista utanförskapsområdena behöver. De enda som drar nytta av det är bidragsentreprenörerna.
Det finns förebyggande åtgärder som kan få god effekt, som att ha lovskola för låg- och mellanstadieelever där man nöter in svenskan genom att läsa, sjunga och berätta. Där man åker på utflykter till centrala staden, går museer och bekantar sig med segregerat etniskt svenska miljöer.
Sådana satsningar ska förstås få anslag, alldeles oavsett om det anställs fler poliser eller inte.
Många andra förebyggande åtgärder är inte kopplade till mer resurser överhuvudtaget, utan till ny skarp lagstiftning, som införandet av mellantvång inom socialtjänsten.
Socialdemokraterna vill sätta bilden av att ha en hårdhandske och en mjuk vante. Men den senare är en luddig tummetott. Om ens det.