Den samlade oppositionen stöder ett misstroendevotum mot justitieminister Morgan Johansson. Få utländska bedömare torde lyfta på ögonbrynen över detta.
Morgan Johansson har varit justitieminister i snart åtta år. Under den tiden har de svenska dödsskjutningarna gått upp i Europatopp samtidigt som uppklarningen har rasat – bara vid var fjärde gängmord lyckas rättsväsendet överhuvudtaget fälla någon.
Samtidigt har Morgan Johansson skaffat sig en ovana att sprida osanningar i debatten och har kritiserats för det av Konstitutionsutskottet vid flera tillfällen – senast i dag.
Det går så klart ändå att ifrågasätta hur angeläget det är att försöka fälla en minister med bara tre månader kvar till valet och i ett känsligt läge. Men i många andra europeiska länder hade en minister med Morgan Johanssons politiska CV varit avsatt för länge sedan.
Verkligt allvarlig riskerar historien bara att bli av Magdalena Anderssons hantering av den. På torsdagen gick statsministern till häftigt angrepp mot oppositionen.
”Vi befinner oss i ett känsligt läge för vår Natoansökan, tillsammans med Finland. Att då skapa ett läge av politisk oreda och osäkerhet, det är fullständigt oansvarigt”, sa hon på en presskonferens.
Men en välutvecklad demokrati som Sverige klarar förstås ett skifte på posten som justitieminister även i tider av säkerhetspolitisk oro. Det är Magdalena Andersson besked att hela regeringen tänker avgå om Johansson fälls som kan skapa en riktig kris.
Statsministern måste svälja stoltheten och låta Morgan Johansson falla ensam
Statsministern motiverar sitt ställningstagande med att regeringen fattar kollektiva beslut. Men därmed försöker hon lansera en helt ny princip. Grundlagen skiljer uttryckligen på misstroendeförklaringar mot enskilda statsråd och hela regeringen.
När Anders Ygeman avgick år 2017 efter att hela det svenska körkortsregistret outsourcats till Serbien satt Magdalena Andersson lugnt kvar som finansminister – då var det tydligen inte lika viktigt att betona det kollektiva beslutsfattandet.
Magdalena Andersson har själv försatt regeringen i denna knipa. Inför regeringsombildningen i november var det många bedömare som spådde att Morgan Johansson hade gjort sitt som minister.
Med Liberalernas sidbyte var regeringens majoritet i riksdagen lövtunn – Magdalena Andersson tvingades som bekant göra utrikespolitiska eftergifter till den politiska vilden Amineh Kakabaveh för att överhuvudtaget kunna tillträda.
I det läget var det en uppenbar risktagning att ta med en minister som stora delar av riksdagen redan tidigare hade velat få avsatt. Men Magdalena Andersson chansade.
Det kan stå hennes regering dyrt. Men det behöver inte kosta Sverige något.
Statsministern måste svälja stoltheten och låta Morgan Johansson falla ensam om riksdagen så bestämmer.