Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Staten ska inte skapa fler hemmafruar i förorten

Utanförskapet bland kvinnor är stort i Rinkeby och andra socialt utsatta förorter. Varför ser inte regeringen till att det lönar sig för kvinnor att arbeta? Foto: Genrebild/Anna-Karin Nilsson

Kvinnor som inte arbetar och som hålls isolerade i sina hem. Det är verkligheten i flera svenska förorter. Vad gör den feministiska regeringen?

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

”Jag har till och med sett kvinnor som är inlåsta”, berättade Ubah Musse, som driver ett kvinnonätverk i Rinkeby, för Expressens Karolina Skoglund (16/5). 

Expressens granskning visar att en alarmerande stor del av kvinnorna som bor i utsatta bostadsområden står utanför samhället. Inte ens hälften av de vuxna kvinnorna förvärvsarbetar – 46 procent jämfört med 76 procent i riket – och medianinkomsterna är låga. I Rinkeby hade kvinnor en medianinkomst på 32 200 kronor om året, vilket är 500 kronor mindre än snittmånadslönen i landet. 

Nimo Mohamed är en av deltagarna i kvinnokooperativet Yalla Rinkeby, hon förklarar att det inte är alla som vill att de ska jobba: ”Några kvinnor går ut och jobbar. Men då är det lite skäms för deras kultur”.

Jobb lönar sig inte för utrikes födda kvinnor

Utan ett eget jobb och en egen inkomst är kvinnor beroende av sina män. Sverige var tidigt ute med att införa särbeskattning för att uppmuntra kvinnor att ta steget ut på arbetsmarknaden. Egna pengar ger egenmakt. Ett jobb ger ett nätverk utöver släkt och grannar.

Därför är det vettlöst att Sverige har återinfört hemmafrumodellen – men bara för invandrare. 

Etableringsersättningen, som ges till nyanlända mot att de studerar eller gör praktik, är nämligen utformad så att barnfamiljers bidrag försvinner först när den andra föräldern börjar arbeta. I kombination med en generös föräldraförsäkring och höga flerbarnstillägg leder detta till att arbete inte lönar sig för utrikes födda kvinnor, visar en ESO-rapport från april.

På samma sätt som vi beskattar inkomster individuellt, bör också bidrag ges individuellt. Dessutom måste bidragssystemen ses över. Även kvinnors arbete måste löna sig.

Förortskultur som förtrycker

Eget arbete är en viktig pusselbit i att göra förorterna mer jämställda. Men den andra delen är minst lika viktig, och den handlar om trygghet. Sommaren 2015 satte Zeliha Dagli ljuset på kvinnoförtrycket när hon skrev en debattartikel om att ”fundamentalismens skugga vilar allt tyngre” över Järvafältet där Dagli bodde sedan 25 år. Hon beskrev hur hemländernas patriarkala traditioner förenats i en förortskultur där kvinnan ska vara osynlig. 

Tre år har gått sedan dess. Trots att frågan har varit uppe på högsta politiska nivå visar Expressens granskning att situationen i förorterna inte har blivit bättre. När Karolina Skoglund besökte Rinkebys två fritidsgårdar möttes hon av 50 killar – men inte en enda tjej.

Sverige har styrts av ”världens första feministiska regering” i snart fyra år. Zeliha Dagli har flyttat från Husby. Men 100 000 andra kvinnor bor fortfarande i särskilt utsatta områden. Hur många av dem åtnjuter den frihet som gemene man tar för given?

 

Läs också: Utan åtal fortsätter flickor att dödsstörta från balkonger 

Fotnot: I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Ledarsnack, denna gång om kvinnor i särskilt utsatta förorter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!