Hur många barn vaknade natten till torsdagen av de två explosionerna i centrala Norrköping? Det vet vi inte. Men enligt Polisen bor det många människor i och i närheten av de två husen, så det måste ha varit ganska många.
Hur känns det sedan när man som 6- eller 8-åring på vägen ut ur sitt hus tvingas bevittna förödelsen i trapphuset? Hur känns det när man sitter på mattelektionen och försöker koncentrera sig? Hur känns det när man ligger i sängen nästa kväll och ska försöka sova?
Förra året inträffade 90 detonationer i Sverige, och sedan några år sprängs det fler entréer än bilar. Fram till och med den 15 maj i år har det redan smällt 64 gånger. Så länge ingen dör och personskadorna är måttliga, får sprängningarna allt mindre uppmärksamhet.
Men efter varje nattlig explosion finns det en ny grupp barn som inte vågar somna på kvällen, barn vars känsla av trygghet är sönderslagen.
I en genomgång Ekot har gjort av samtliga förundersökningar som nått domstol sedan 2020, framkom att barn är berörda i mer än hälften av fallen. Då räknas inte de barn som ”bara” vaknat av ljudet.
Det är en alldeles särskilt form av terror att spränga sönder ingången till hus där människor bor.
Ekot citerar ur en polisrapport från en sprängning i ett flerfamiljshus i Rosengård. Det är en hjärtskärande ögonblicksbild. De poliser som är först på plats hör barnskrik från hissen som har fastnat. Där finns en pappa och tre barn, 1, 7 och 9 år gamla. Polisen bryter upp hissdörren, lyfter ut barnen genom en liten glugg. De är märkbart chockade, gråter och säger att de är jätterädda.
Ännu en 7-åring och en 9-åring som ska sitta i skolan dagen efter med en klump i magen.
Kriminaliteten i Sverige har tillåtits sprida sig och sätta skräck i stora delar av samhället. Det finns inga enkla lösningar. Däremot finns det gott om konkreta åtgärder som försvårar för de kriminella.
Dagens arbete, LO:s tidning, publicerade nyligen en ambitiös granskning av sprängningarna. I artikel efter artikel vittnar människor om upplevelsen av sprängladdningar som detonerar i deras bostadshus.
Tidningen berättar också om varifrån sprängämnena vanligtvis kommer: från byggarbetsplatser.
2021 skärptes reglerna kring hantering av sprängämnen i ett försök att komma åt stölderna på arbetsplatser. Till exempel måste alla personer som ska hantera sprängämnen nu genomgå en lämplighetsprövning – men det gäller bara vid tillsättning av ny personal. Personer dömda för brott kan fortsätta att inneha tillståndet, om det gavs innan regeländringen.
Den luckan måste naturligtvis täppas till. Dessutom vore det lämpligt att föra tillbaka tillståndsgivningen från kommunerna till Polisen, och öka kontrollerna. Kriminella kan förstås komma över sprängmedel på annat sätt, men rättsstaten måste höja trösklarna på alla sätt.
Det är en alldeles särskilt form av terror att spränga sönder ingången till hus där människor bor.
Att tänka på de sömnlösa barnen är att vägra bli avtrubbad.