Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Språkkrav behövs, men var finns alla lärare?

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson var optimistisk under väckelsemötet "Sverige tillsammans" 2015. Nu är tonen kärvare.

Drivkrafterna för nyanlända att komma i arbete behöver skärpas. Men det borde politikerna ha tänkt på för länge sedan. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Under flyktingkrisen var arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) idel optimism. Invandringen beskrevs som "en fantastisk möjlighet för Sverige". Med validering, snabbspår och matchning skulle landet få massor med nya läkare, sjuksköterskor och ingenjörer. 

De nyanlända "vill inget hellre än att arbeta och bidra", intygade Johansson i Expressen.

Numera har 2015 års väckelsetonerna förbytts i kärvhet. 

Förra veckan lanserade Ylva Johansson ett nytt S-förslag: invandrare ska bli av med sitt socialbidrag (försörjningsstöd) om de inte lär sig svenska och/eller gör sig anställningsbara. 

Utspelet tolkades genast som att Socialdemokraterna jagar SD-väljare. Men bortom valstrategiska hänsyn har S identifierat ett verkligt problem som måste hanteras. 

Arbetslösheten bland invandrare är ohållbart hög och alla är inte frustande plugghästar.

I teorin ska det funka så här: nyanlända blir under de första två åren föremål för Arbetsförmedlingens omsorger, i etableringsprogrammet. Nu ska de komma i arbete eller utbilda sig. 

Efter etableringsfasen, om inte tidigare, ska de nya invånarna ha startat ett självständigt, produktivt liv i Sverige.

En av tre fick inte godkänt på SFI

Så ser inte verkligheten ut. Ett skäl är att språkutbildningen inte fungerar. I en SFI-kull som följdes från 2014 hade en tredjedel inte fått godkänt på någon kurs efter två år. 

Enligt Arbetsförmedlingens statistik är mindre än 40 procent i arbete eller utbildning tre månader efter avslutad etableringsplan. Siffrorna har förbättrats, men en majoritet står alltså långt från arbetsmarknaden. 

Något måste definitivt göras - och här kommer S-förslaget in. Om den nyanlända vet att hon kan gå mot en tillvaro utan bidrag borde drivkrafterna att förkovra sig öka.

Men frågan är om ren vilja räcker alla gånger. 

I januari fanns det drygt 70 000 deltagare i etableringsuppdraget. Den största enskilda gruppen - runt 23 000 personer - har gått i skola mindre än nio år. 

I den kategorin klarar knappt en av tio sin SFI-utbildning.

Status quo är inte hållbart

Är det ens rimligt att en 55-åring som aldrig har suttit i en skolbänk - och som lockats till Sverige av lyriska politiker - förnekas socialbidrag för att hon inte har lyckats göra sig anställningsbar i ett hypermodernt land med krångligt språk?

Är det vettigt att skärpa språkkraven när SFI-lärarbristen är som störst?

Samtidigt är status quo ohållbart. Varenda nyanländ som går in i den glesnande svenska arbetskraften i stället för att bli en kostnad, är viktig. Varenda vuxen som går till jobbet i ett utsatt område är en betydelsefull förebild. 

Och det måste ligga på varje persons ansvar att göra sig så anställningsbar som det bara är möjligt. 

Men läget hade varit betydligt bättre om politikerna hade haft en genomtänkt plan före de senaste årens invandring. 

 

Fotnot: I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av tv-programmet Ledarsnack, denna gång om Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige med socialantropologen Aje Carlbom. 

 

Läs också:

Medtag glatt humör till flyktingkrisen