En ny vecka av politisk kaos står för dörren. Efter förra veckans tumult kring misstroendeomröstningen mot justitieminister Morgan Johansson (S) väntar en sällan skådad villervalla kring budgetomröstningen på onsdag.
Upplägget är spektakulärt. Två politiska vildar kan avgöra vilket budgetförslag som vinner – regeringens eller oppositionens. Och det stannar inte där. Talmannen väntas få en huvudroll när han ska avgöra om ett kompromissförslag om pensionerna får tas upp i kammaren eller inte. En ”falsk majoritet” i finansutskottet stoppade nämligen förslaget på måndagen med motiveringen att det kom in för sent och överskred budgetramen.
Hänger ni inte med? Lugn, det gör nästan ingen annan heller. Svensk politik svänger och kränger från timme till timme, och har blivit omöjlig att förutspå. Grundproblemet är att vi har en S-regering som styr, utan att ha ett majoritetsstöd i riksdagen för sin politik.
För Centerpartiet väntar en avgörande vecka. I höstas valde partiet att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister, men lät samtidigt S-regeringens budget falla. Rimligt och logiskt, tyckte C som har velat lansera idén om den ”breda mitten” som håller borta ytterkantspartierna V och SD från allt inflytande.
C-väljarna var inte lika övertygade, utan började strömma över till S. Det blev början på ett väljartapp som har fortsatt sedan dess. I den senaste mätningen från SVT/Novus är Centerpartiet nere på 5,9 procent.
Paniken stiger förstås inom partiet i takt med att valdagen närmar sig. Det förklarar att Centerpartiet har ägnat de senaste veckorna åt att desperat försöka stöpa om ”Nooshi-tillägget” till något som kan presenteras som C-politik. Under måndagen förklarade en lättad Annie Lööf att partiet kommer att rösta för S-regeringens budget.
Men det var innan ”fem-i-tolv-förslaget” stoppades i finansutskottet. Mycket talar därför för att det blir en svettig vecka för Centerpartiet, och det är partiet självt som har försatt sig i den situationen.
Annie Lööf vägrar som bekant att förhandla direkt med Vänsterpartiet, men att förhandla med S-regeringen om det som har förhandlats fram med V går tydligen utmärkt. Det är nog få väljare som låter sig imponeras av principerna bakom den beröringsskräcken.
Inför valet behöver Centerpartiet välja sida, och alla ser att det lutar åt vänster. Det kommer att bli ett ångestfyllt vägval för partiet. Den borgerliga identiteten sitter djupt hos många aktiva centerpartister och i flera avseenden ligger C till höger om M i den ekonomiska politiken.
Skillnaden mot Januariavtalet lär dessutom bli stor. Då var genomslaget för C-politiken förbluffande stort och en klausul lovade att V skulle hållas utanför inflytande. Nu blir C ensamt borgerligt parti bland de rödgröna – till råga på allt betydligt mindre än V, om man ska tro mätningarna.
Men att riva av ett plåster långsamt gör inte processen mindre smärtsam.