Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sofie Löwenmark

Utan åtal fortsätter flickor att dödsstörta från balkonger

Först när en "balkongflicka" mirakulöst överlevde och själv drev sitt fall till Högsta domstolen blev det en dom. Foto: HENRIK ISAKSSON

Balkongflickorna måste utredas efter alla år av försummelser och feghet.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

För fem år sedan störtade en 26-årig kvinna 13 meter från en balkong på sjätte våningen i ett flerfamiljshus i Södertälje. Ambulanspersonalen konstaterade att hon närmast var krossad och bedömde hennes chanser som mycket små.

Fallet var inte unikt. Redan 2006 sände SR:s Kaliber programmet ”Balkongflickorna” där frågan om invandrarflickor som fallit från balkonger grundligt granskades.

Kaliber gav en skrämmande tydlig bild, där flickor på skyddade boenden berättade om hur familj och släkt ofta uppmanade flickorna att själva hoppa efter hedersrelaterade konflikter.

Trots reportagets genomslag visade en uppföljning, fem år senare, att ingenting hänt. Utöver att ytterligare ett tiotal flickor dödsstörtat från balkonger - utan att åtal i något fall väckts.

Drygt 12 år senare är situationen alltjämt densamma.

Balkongflickan som vaknade - och vann

Att fallen är svårutredda är inte svårt att förstå. Brottsoffret har vanligen avlidit och de enda vittnena i lägenheten försäkrar att inget brott har ägt rum. Naturligtvis kan inte alla fall automatiskt ses som brott, självmord kan inte uteslutas.

Men visst finns skäl för misstanke, när det nästan alltid har funnits personer i lägenheten och det ofta finns hedersproblem i bakgrunden. En flicka kan före fallet ha träffat en kille eller avvisat föräldrars idé om ett arrangerat äktenskap.

Det som skilde fallet i Södertälje från så många andra, var inte att offret slutligen och mirakulöst vaknade upp. Maken hade inledningsvis misstänkts, men fick i brist på bevis återförenas med sin son. Det är så det vanligen ser ut.

Efter sex månader och omfattande operationer hade hon återhämtat sig så mycket att hon kunde lämna en redogörelse för vad som skett.

Mannen dömdes i tingsrätten till nio års fängelse för mordförsök, men friades i hovrätten. Som Leif GW Persson påpekade när fallet togs upp i SVT:s Veckans Brott, fanns stora brister i brottsplatsundersökningen.

Kvinnan, som invalidiserats, gav sig dock inte. Helt på egen hand, med hjälp av målsägarbiträde i stället för åklagare, lyckades hon driva fallet till prövning i Högsta domstolen - och vann. Hon hade själv med hjälp av sina bröder bekostat ny teknisk bevisning och fått hundratusentals kronor i advokatkostnader.

Ex-maken dömdes till 14 års fängelse men hann fly landet och är sedan dess internationellt efterlyst.

Men varför krävdes det en kvinna med änglavakt och en styrka som få besitter för att en dom till sist skulle komma på plats?

Rädsla för rasism en förklaring till sveket

I det första Kaliber-reportaget säger GAPF:s Sara Mohammad att rädsla för rasismanklagelser har blockerat flera utredningar. Det bekräftade en medverkande polis i reportaget: man undvek ”känsliga frågor”.

Nu äntligen tycks politiker ha börjat intressera sig för hedersproblematiken på bred front. Men en utredning om balkongflickorna bör snarast tillsättas. 

Omfattningen måste kartläggas och polisens arbetsmetoder, på brottsplatsen och vid förhören, förbättras.

Så länge åtalen uteblir kommer unga kvinnor fortsätta att dödsstörta. Tystnaden, liksom att vissa politiker, forskare och debattörer hellre talar om hur de ogillar begreppet ”balkongflickor”, än fokuserar på problemet, innebär ett oförlåtligt svek mot vårt lands kanske mest utsatta flickor och kvinnor.

 

Läs också:

Solna-domen bygger mer på klankultur än sharia 

 

Fotnot:

I tv-spelaren ovan syns senaste avsnittet av Ledarsnack. Denna gång om S-krisen, EU-avgiften och regeringsbildning.