Sofie Löwenmark
För drygt ett år sedan föll Islamiska statens huvudstad Raqqa. I dag kontrollerar det forna kalifatet mindre än en procent av det område man behärskade under sin storhetstid. Därtill har antalet jihadistiska terrorattacker i Europa minskat med hela 60 procent under 2018 jämfört med året innan.
Är det dags att blåsa faran över?
Nej, IS har visserligen förändrat sin taktik som en konsekvens av kalifatets fall, men det innebär inte att terrororganisationen har förlorat sin attraktionskraft. Säpo har uppgett att det finns drygt 2 000 våldsbejakande islamister i Sverige som myndigheten försöker ha koll på. Men vidgar man kretsen även till sympatisörer blir siffran betydligt högre.
Fortsatt terrorhot
Störtandet av kalifatet utnyttjas också i sig i propagandan och rekryteringsarbetet. Det ”virtuella kalifatet” har närmast ökat i kraft under den tid som IS på marken har tvingats återgå till att verka som en gerilla.
Den nystartade stiftelsen Doku – som journalisten Magnus Sandelin och jag driver i syfte att granska den våldsbejakande islamistiska miljön i Sverige – har under kort tid kunnat avslöja såväl terrorfinansiering som IS-rekrytering i Sverige.
Så sent som i veckan avslöjade Expressens Kassem Hamadé dessutom att en svensk medborgare gripits i Libanon, misstänkt för att vara IS-terrorist med avsikt att kidnappa diplomatbarn i Stockholm. På Doku ser vi inte några tecken på att stödet för IS har minskat.
Centrala personer inom den våldsbejakande, svenska islamistiska miljön kommer inom kort att släppas från avtjänade fängelsestraff. Här finns exempelvis männen bakom det planerade attentatet mot Jyllandsposten i Köpenhamn 2010. Doku har avslöjat att männens övertygelser består.
Från Grekland släpps också en svensk som avtjänat långa fängelsestraff i såväl grekiskt som bosniskt fängelse för förberedelse till terror och däremellan stridit i Syrien.
Skuggsamhället är en riskfaktor
Utöver att personerna i sig utgör en fara, bör man känna viss oro inför deras status och den påverkan som de kan tänkas utöva på andra. Här är det växande svenska skuggsamhället en riskfaktor. I Sverige finns en stor grupp sysslolösa och uppgivna män som kan bli måltavlor för IS-rekryterarna.
Den norska terrorforskaren Petter Nesser pekade i dagarna på vikten av att se till antalet avvärjda attentat när man bedömer det jihadistiska hotet. De nivåerna är fortsatt höga. En viktig förklaring till att terrordåden minskat är att det intensifierade antiterrorarbetet har slagit hårt mot de mest aktiva jihadistiska nätverken i Europa.
Det kanske mest spektakulära dåd som myndigheterna lyckades avvärja under 2018 involverade sprängämnen och automatvapen i samband med ett offentligt evenemang i Nederländerna. Flera av de män som gripits har tidigare försökt att ansluta sig till IS.
Sammantaget finns det alltså tyvärr lite som pekar på avtagande aktivitet i den jihadistiska miljön. IS är omgrupperat – inte utraderat. Myndigheterna kan inte på långa vägar luta sig tillbaka, tvärtom måste Sverige växla upp arbetet mot denna dödskult.
Läs också: