Sofie Löwenmark
För drygt ett år sedan dömdes tre unga män i tingsrätten för en gruppvåldtäkt av en tonårsflicka i Stockholm. Åklagaren hade även yrkat på att två av männen skulle dömas till utvisning. Men så blev det inte. Trots att rätten slog fast att brottet var tillräckligt grovt för att motivera utvisning fick männen stanna. Detta på grund av männens anknytning till Sverige och "humanitära skäl".
Det mest upprörande är inte fallet i sig, utan att det är så vanligt att utlänningar som döms till våldsbrott ändå får vara kvar i Sverige. Inte ens var femte dömd våldtäktsmän, som var folkbokförd i Sverige när brottet begicks, döms till utvisning, enligt Brås rapport om utvisningsärenden på grund av brott 2000-2014.
För grov våldtäkt mot barn var siffran ännu något lägre: 17 procent. För grov kvinnofridskränkning samt dråp utvisades endast sju procent i samma grupp. Inte ens vid morddomar utvisas en majoritet av de dömda som är skrivna i Sverige. Sex av tio som berövat någon livet får stanna i alla fall.
Livstidsutvisade kommer tillbaka
Men inte ens en livstidsutvisning innebär med säkerhet att människor i Sverige går säkra för dessa våldsbrottslingar. Det finns subtila juridiska kryphål som gör att grova brottslingar kan bli kvar i landet.
År 1995 dömdes Amir Zamani, i dag 52 år, till livstids utvisning för grovt narkotikabrott. När hans fängelsestraff avtjänats förpassades han till Iran. Drygt ett år senare var han dock tillbaka i Sverige och ansökte åter om asyl.
Då påbörjades ett rättshaveristiskt spektakel som inte borde vara möjligt. Zamani ansökte gång på gång om nåd hos regeringen gällande hans utvisningsdom. Varje gång pausades hans utvisning i väntan på att hans ärende återigen skulle utredas. Under tiden bistod socialtjänsten honom med bostad och bidrag.
Under drygt två decennier kunde Zamani på detta sätt fortsätta att begå och dömas för brott i Sverige. Från år 2000 förekommer han nästan 20 gånger i polisens belastningsregister. Samtidigt har han fått det ena tidsbegränsade uppehållstillståndet efter det andra.
I maj i år dömdes han slutligen till 16 års fängelse och utvisning för mord för att ha stampat ihjäl 60-åriga Eva Engberg i Umeå i hennes eget hem. Huruvida utvisningen verkligen kommer att verkställas återstår dock att se.
Utvisa fler
Att det kan föreligga hinder för utvisningar är en sak, men att fortsätta ta lika stor hänsyn som i dag till gärningspersonens anknytning till Sverige är inte rimligt. Grova brottslingar måste få ta konsekvenserna av sina brott även om de har få släktingar eller utkomstmöjligheter i sina hemländer.
Brå:s studie visar dock att utvecklingen går åt helt fel håll på den punkten. De senaste fem-tio åren har andelen utländska medborgare som döms till utvisning närmast halverats. Det inger inte förtroende och riskerar till syvende och sist att drabba alla oss med invandrarbakgrund.
Sverige, som kontinuerligt tvångsutvisar hederliga människor på grund av bagatellartade missar från arbetsgivare, måste helt enkelt bli bättre på att utvisa grova våldsbrottslingar.
Läs också: