Sofie Löwenmark
Den borgerliga opinionsbildaren Rebecca Weidmo Uvell kritiserade Allmänna Arvsfondens verksamhet på Expressens debattsida häromveckan. Hon menade att fonden - som får sina medel från dödsbon - rentav kan ha finansierat terrorism.
Håkan Ceder, chef för arvsfondsdelegationen, replikerade att Arvsfonden aldrig kommer "ge stöd till organisationer som har våldsbejakande, kvinnoförtryckande eller odemokratiska polariserande agendor".
Det är ett anmärkningsvärt uttalande med tanke på fondens nutid och historia.
Den naivitet som uppvisades då Arvsfonden på 1990-talet, var med och finansierade Vitt Ariskt Motstånd via Fryshusets "Skinnskalleprojekt", har senare gått igen i islamistiska sammanhang. Bland annat har Arvsfonden finansierat seminarier där svensk terrorlagstiftning har kritiserats, med inbjudna talare från brittiska organisationen Cage UK, som haft nära band till islamistiska terrorister.
Allmänna Arvsfonden och rättsprocesser
Trots stora intäkter från dödsbon och att avkastningen från kapital växer, drar sig inte Arvsfonden för att processa mot till synes rättmätiga arvingar. Arvsfonden har stämt barnbarn, sambor och andra anhöriga även då testamente funnits.
Förfarandet har bland annat resulterat i att åldringar har vräkts. En 85-årig man förlorade förra våren arvet från den kvinna han levt med sedan 40 år tillbaka. Arvsfondens kommentar: "Vi kan inte fatta beslut för att vara snälla".
När en 71-årig man avled i en olycka vräktes kvinnan ifrån den gård hon levt på med sin sambo under 24 år. Kommentar: "Vi gav henne 100 000 för att vi tyckte synd om henne."
I juli 2016 fick Arvsfonden ytterligare en inkomstkälla - metall från avlidnas kroppar. Lagen, som ändrades av miljöskäl, kräver numera att krematorier skiljer metaller ur stoftet efter kremering. Guldtänder, proteser, skruvar, vigselringar och andra metaller tas om hand och säljs till förmån för Arvsfonden. Den som inte uppskattar Arvsfonden kan nog se förfarandet som ren likplundring. Statskassan borde vara en rimligare mottagare.
Vad får vi då för mormors guldtänder?
Exempelvis ett projekt vars primära målgrupp sägs vara "personer som definierar sig som män", mellan 13 och 25 år för feministiska samtal. Projektet som finansieras med 8,6 miljoner kronor sägs bygga "på en intersektionell analys där manlighetens utmaningar möter klass och etnicitet."
Eller projektet "blodigt allvar". Här vänder man sig till "unga personer med livmoder" och syftet är att "utveckla normkritiska kommunikationsverktyg" för att bryta det starka tabut som sägs finnas i samhället kring mens och mensvärk. Kostnad: 7,5 miljoner kronor.
Något projekt för människor som Arvsfonden ställt på bar backe går däremot inte att finna.
Avskaffa Arvsfonden
Arvsfonden är unik i världen (med undantag av Island). Det kanske finns en orsak till det, nämligen att systemet är undermåligt. I en myndighetsanalys framgår att Arvsfonden känner oro för att människors vetskap om fondens existens minskar. Detta trots att hela 25 procent av utgifterna går till kommunikation.
Det är en bekräftelse så god som någon på att Arvsfonden kan avvecklas. Bättre vore att återinföra kusiners arvsrätt som togs bort 1928 när fonden instiftades.
Det är hög tid att göra Arvsfonden arvlös.
Läs också: