Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sofie Löwenmark

Att mörda mamma ska inte ge ensam vårdnad

Under 2000-talet har 164 barn tvingats uppleva att pappa har mördat mamma och dömts för brottet. Av dessa har var tredje barn fått den morddömde som vårdnadshavare. Foto: OKÄND

När jag var ett år gammal mördade min pappa min mamma. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I mitt fall bedömdes min pappa vara en säkerhetsrisk för mig och jag levde med skyddad identitet. 

Det innebar att socialtjänsten tack och lov inte kunde tvinga mig till fängelsebesök - ett öde som annars ofta drabbar den här gruppen barn. Men det hindrade inte att min far gavs rätt att ha diverse åsikter i frågor som gällde min vardag. 

I en imponerande granskning som spänner över flera år har Aftonbladet räknat och granskat kvinnomord och då även belyst villkoren för barn som delar mitt öde. 

Under 2000-talet har 164 barn tvingats uppleva att pappa har mördat mamma och dömts för brottet. Av dessa har var tredje barn fått den morddömde som vårdnadshavare, i många fall mot sin egen vilja. 

När detta sker kan mördaren styra sina barns liv från fängelset, i stort som smått: neka dem psykologhjälp, säga nej till ansökan om pass, besluta om de ska få byta skola eller börja spela fotboll. I ett fall satte en pappa stopp för sina barns önskan om att den mördade mamman skulle begravas i Sverige.

Det finns också rent hårresande exempel på när pappans rättigheter gått före barnets bästa. En pojke som sett sin mamma mördas tvingades under flera år att sova över hos sin pappa i fängelset. Först när socialsekreteraren byttes ut upphörde besöken. 

När man lyssnade på sonen i stället för på pappan blev det uppenbart att pojken varit livrädd för pappan. 

Fosterpappan fick "skrapa ihop resterna"

I ett annat fall tvingades en flicka i åratal att ha telefonkontakt med sin fängslade pappa. Han förklarade bland annat för dottern att det var mammans fel att han mördade henne. Till slut stoppade BUP samtalen. 

Diana berättar i P1:s dokumentär "Efter mordet på min mamma” hur hon tvingades att kontinuerligt besöka sin pappa i fängelset. Fosterhemspappan beskriver Dianas oro inför besöken och hur han ”skrapade ihop resterna” av henne efteråt. Först när Diana blev myndig kunde hon äntligen avsluta kontakten. 

Att många av dessa fäder inte uppvisar intresse för sina barns bästa borde inte vara en överraskning. Varför de ges makten att styra sina barns liv är däremot den stora frågan. 

Nu måste lagen ändras

När Aftonbladet granskade detta fenomen för fem år sedan hamnade frågan under en kort tid på den politiska dagordningen. Men dåvarande justitieminister Beatrice Ask och barnminister Maria Larsson hänvisade till att riktlinjer redan fanns för socialnämnderna i den här sortens fall. 

Någon tvingande lag ansågs inte behövas. En utredning av Socialstyrelsen kom till samma slutsats.

Sedan dess har närmast ingenting skett. Det är fortfarande kommunernas socialnämnder som beslutar om vårdnadsfrågan ska komma upp i domstolen. 

Efter Aftonbladets nya granskning måste ansvariga politiker inse och erkänna att systemet inte fungerar. 

Det behövs en lag som säger att vårdnaden alltid ska prövas av domstol när en pappa har dödad sina barns mamma. Att fortsätta förlita sig på att socialtjänsten alltid utgår från barnets bästa innebär ännu ett svek mot de barn som redan är så ofattbart hårt drabbade och traumatiserade.  

Det är 37 år sedan min mamma mördades. Hur många fler årsdagar ska behöva passera innan Sverige börjar prioritera moderlösa barns rätt framför morddömda fäders? 

 

Läs också:

Arbetet mot hedersvåld går förtvivlat långsamt