Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Socialbidrag får inte bryta ner

Maria Larsson (KD). Foto: Olle Sporrong

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I år höjs socialbidragen. Men de pengar som ska gå till mat, bland annat, ligger fortfarande under den nivå som Konsumentverket betraktar som rimlig. "För en vuxen handlar det om flera hundra kronor (för lite) varje månad", säger Socialstyrelsens utredare, Elis Envall, till Dagens Nyheter.

Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD ) säger:

"Försörjningsstödet täcker det nödvändigaste, men det är inte en rimlig levnadsnivå i ett längre perspektiv. Det är inte heller grundtanken att stödet ska ges längre tid."

Problemet är att verkligheten inte lyder regeringens grundtanke. 2010 hade mer än 50 000 personer levt på socialbidrag i mer än tre år.

Det finns områden i storstäderna där mer än 30 procent har levt på socialbidrag i tre år eller mer. Vad gör långvarigt socialbidragstagande med människor?

 

Bidragstagarna måste göra sig av med alla tillgångar, innan socialbidrag kan komma på tal. De måste fläka ut sina liv för tjänstemän som ska bedöma deras behov. Eftersom socialtjänsten ska göra individuella bedömningar uppstår naturligtvis godtycke. Det gäller att träffa rätt person - och bo i rätt kommun.

En kommun ger till exempel bidrag till läsglasögon för medelålders som börjar se sämre. Det gör inte alla, enligt DN:s genomgång.

Det finns förvisso billiga receptfria glasögon, men de hjälper inte alla. Hur ökar chanserna för en människa, som får ont i huvudet när hon sitter och kisar över anställningsannonserna, att hitta ett jobb?

Hur påverkas hennes chanser under en anställningsintervju, i en tid då självförtroende är nödvändigt om man ska vara gångbar på arbetsmarknaden?

Socialbidraget måste vara en studsmatta som ger mottagarna kraft att ta sig upp igen, inte ett sugande träsk där människor går ner sig i förödmjukelse och psykisk utmattning.

 

Det är inte lätt att konstruera ett socialbidrag som är ändamålsenligt, eftersom mottagarna skiljer sig åt.

Det finns unga som bor kvar på småorter där det i praktiken inte finns några utsikter att få jobb, och det finns unga som inte ids delta i arbetsmarknadsåtgärder.

De behöver i många fall en spark i baken, antagligen.

Om socialbidraget, plus hjälp från föräldrar, är vad som får dem att skjuta vuxenlivets realiteter på framtiden, är det givetvis ett problem.

 

Men så finns det alla de som söker jobb efter jobb, men inte får något. Kanske för att de heter Ahmed eller Samira. Eller för att de är över 55 år. Och många har barn - barn som inte kan gå med vilka paltor som helst till skolan, eftersom de bor i ett mycket materiellt land med mycket hög normalstandard.

Socialbidraget måste vara både anständigt och ändamålsenligt. Normen ska naturligtvis inte ligga under Konsumentverkets (högst pölsaartade) idéer om hur ett rimligt matkonto ser ut.

Och barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) får sluta tala om hur hon önskar att det fungerade, och ta sig en titt på verkligheten.