Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Snälla IOK, säg nej till OS i Stockholm

Ett vinter-OS i Stockholm skulle knappast bli lika dyrt som det i Sotji 2014 - där Alexaner Legkov vann femmilen - men budgeten framstår ändå som svajig. Foto: DMITRY LOVETSKY / AP TT NYHETSBYRÅN
Samhället ska inte behöva betala för OS, säger Stefan Löfven, men vad händer om plus och minus inte går ihop? Skattebetalarna har anledning att känna oro. Foto: PELLE T NILSSON / SPA

Det är ett svaghetstecken att Stefan Löfven inte har förmått att säga ett tydligt nej till de svajiga planerna för vinter-OS i Stockholm. Låt oss hoppas att Milano får spelen.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Göteborg 1984, Falun 1988 och 1992 samt Östersund 1994, 1998 och 2002. Svenska städer har förlorat en lång rad omröstningar om att arrangera vinter-OS när politikerna har ställt upp helhjärtat. 

Därför är det en ödets ironi att Stockholm/Åre inför dagens omröstning i Lausanne har goda chanser att faktiskt få vinter-OS 2026 i kamp med Milano/Cortina. Även om Stefan Löfven har engagerat sig i slutskedet är det politiska stödet denna gång knappt ens halvhjärtat.

Svagt politiskt stöd för OS

Den styrande blågröna majoriteten i Stockholms stad var högst tveksamma till OS-planerna så sent som i höstas. Nu ställer man upp, men bara genom att hyra ut sina arenor till marknadsmässiga priser. Staden skriver inte ens på det så kallade värdstadskontraktet, det får lilla Åre kommun göra.

Den svenska staten har - till skillnad från den italienska - inte heller gått in med några förlustgarantier. Det enda regeringen har lovat är att stå för den yttre säkerheten. ”Samhället ska inte ta kostnaden för OS”, säger Stefan Löfven. Det är en lovvärd målsättning, men är den realistisk?

Förutsättningarna för OS ser visserligen rimligare ut än på länge. OS i ryska Sotji 2014 beräknas ha kostat 300 miljarder kronor. I Stockholm räknar man med att arrangera spelen för dryga 13 miljarder kronor, varav Internationella olympiska kommittén (IOK) bidrar med omkring fem.  

Nyckeln är att främst använda existerande arenor, som Globen och Friends Arena. Det betyder att spelen kommer att bli mer utspridda än tidigare. De alpina grenarna kommer att avgöras i Åre, backhoppningen i Falun och rodel i lettiska Sigulda.

Svajiga OS-kalkyler

Det är en välkommen utveckling. Men OS-planerna framstår ändå som svajiga. Det är till exempel inte klart vem som ska bygga och driva de nya anläggningarna för skridsko och längdskidåkning.

Säkerhetsbudgeten framstår också som rena glädjekalkylen. Varför skulle Stockholm komma undan med en nota som är runt fem gånger lägre än vid OS i Vancouver 2002 i det fredliga Kanada? Avslöjandet om att OS-kampanjen redan har räknat fel på intäkter på en miljard kronor stärker inte heller förtroendet för organisationen.

Frågan är vad som händer om plus och minus inte går ihop. Kommer regeringen stillatigande att se på om arrangörskapet flyttas till något annat land före 2026? Och vem kommer att täcka eventuella förluster efter ett spel? Löftena om att ”näringslivet” ska ta smällen framstår som minst sagt luddiga; skattebetalarna har anledning att känna oro.

Stefan Löfven är för all del van vid att regera på servettskisser. Men det är ett svaghetstecken att statsministern inte har förmått att säga ett tydligt nej till vinter-OS i Stockholm.

Låt oss hoppas att IOK gör det åt honom och ger spelen till Milano/Cortina.

Det är naivt att tro att hela Sverige ska växa, säger nationalekonomen Charlotta Mellander i Ledarsnack.