I slutet av december började Mölndal införa snabbtester av personalen inom vård och omsorg. Sedan dess har man upptäckt 50 anställda som visade sig bära på covid 19-viruset utan att själva veta om det. Om testerna inte hade gjorts skulle de ha gått till jobbet som vanligt och sannolikt smittat ner äldre och funktionshindrade.
Det är skillnaden mellan liv och död, konstaterar de ansvariga cheferna. Under hösten hade man stora problem med smittspridning på Mölndals äldreboenden. Men sedan snabbtesterna infördes har antalet avlidna på Lackarebäcks äldreboende sjunkit till – noll.
Hur kan det komma sig att en så effektiv och billig åtgärd som snabbtester inte har blivit norm på äldreboenden över hela landet vid det här laget? Ett snabbtest kostar mellan 50 och 120 kronor och svaret kommer som regel inom 15 minuter.
Läsare av denna ledarsida vet att vi ända sedan i höstas har påtalat behovet av att introducera snabbtester i stor skala i Sverige. Tyvärr har viktig tid gått förlorad. Först segdrogs frågan av Folkhälsomyndigheten, som länge förhöll sig skeptiskt avvaktande till antigentesterna. Sedan dröjde det ända tills den 17 december innan regeringen kom överens med SKR (Sveriges kommuner och regioner) om en finansieringsmodell, och först på onsdagen denna vecka kom besked om pengarna – 1,4 miljarder kronor under 2021.
Det är ett oförvarsligt slöseri med tid under en kritisk period då dödstalen – inte minst på äldreboendena – har skjutit i höjden.
Varken regeringen eller Folkhälsomyndigheten verkar ha förstått snabbtesternas stora potential. Antagligen hänger det ihop med att FHM ända sedan coronapandemins start har tonat ner betydelsen av den symtomfria smittan.
Men den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC har kommit fram till att hela 59 procent av all smittspridning av covid-19 kan vara kopplad till symtomfri smitta. Det understryker behovet av strategisk testning även av symtomfria personer. Användningsområdet är betydligt större än äldreomsorgen och sjukvården, som nu pekas ut av regeringen.
Snabbtester borde användas systematiskt inom smittspårningen. Så fort ett positivt fall har konstaterats bör personer som har varit i nära kontakt med den smittade uppmanas att isolera sig samt testa sig. Regionerna kan ta hjälp av företags- och elevhälsovården för att avlasta sjukvården. Vid ett utbrott på en skola eller en arbetsplats kan snabbtester visa vilka som omedelbart behöver skickas hem.
Snabbtester kan också användas för att slå ner lokala klusterutbrott. För att stoppa spridningen av den brittiska mutationen, exempelvis, skulle man kunna uppmana alla invånare i en viss kommun att testa sig.
Även privata alternativ bör uppmuntras. I Wien kryllar det exempelvis av kliniker som erbjuder snabbtester till allmänheten ute på stan.
Inget hindrar förstås kommuner och regioner från att själva ta initiativet och snabbt skala upp verksamheten. Men det vore bra om socialminister Lena Hallengren (S) pekade med hela handen i denna fråga.
Tyvärr har det ledarskapet lyst med sin frånvaro under pandemin.