Den 8 mars i år – tre dagar innan Världshälsoorganisationen förklarade utbrottet av covid-19 som en pandemi – beordrade Indiens regering teleoperatörerna att skicka ut sms med grundläggande information om sjukdomen till landets omkring 1,3 miljarder mobiltelefoner. Dessutom fick alla abonnenter under tre dagar lyssna på ett förinspelat ljudmeddelande om covid-19 innan deras samtal kopplades fram. I Norge dröjde man lite längre, där genomförde man massutskick av sms om corona först den 12 mars.
Nio månader och över 7 000 svenska dödsfall senare höll två statsråd samt två myndighetsföreträdare stolt en presskonferens i Stockholm om att de planerade att skicka ut ett covid-sms till svenskarna efter helgen.
Rätt använt kan sådana utskick vara ett värdefullt verktyg. Forskare i den indiska delstaten Västbengalen skickade i maj ut 25 miljoner sms med en länk till en videoföreläsning om covid-19 av ekonomipristagaren och den lokala kändisen Abhijit Banerjee. Mottagarna rapporterade fler symptom till vården, reste mindre och tvättade händerna oftare jämfört med en kontrollgrupp, visar den vetenskapliga utvärderingen.
Pandemin har visat att vi på många områden tvärtom har hamnat på efterkälken.
För framgång krävs dock ett genomtänkt budskap. Men det mess som nådde svenskarnas mobiler på måndagen innehöll ingen riktig information eller ens en länk – bara en uppmaning från ”Fohm, MSB” om att besöka webbplatsen Krisinformation.
Det är som att regeringen vill visa handlingskraft snarare än att faktiskt åstadkomma någonting. Det intrycket förstärks av att digitaliseringsminister Anders Ygeman har betonat att massutskicket är en engångshändelse som bygger på frivillighet från operatörernas sida. Något arbete för att ändra lagar och regler för att möjliggöra framtida utskick tycks ansvarig minister inte ha initierat.
Tyvärr är sms-floppen symptomatisk för hur modern teknik har använts, eller snarare inte använts, i den svenska pandemihanteringen.
Internationellt vimlar det av goda exempel som svenska myndigheter hade kunnat dra lärdom av. Finlands smittspårningsapp Coronablinkern har laddats ner 2,5 miljoner gånger och har larmat vid motsvarande en tredjedel av de upptäckta smittfallen i landet.
Men Sverige är ett av blott fyra länder som inte hörsammat uppmaningen från EU-kommissionen att använda appar i pandemibekämpningen. Den testapp som Anders Tegnell annonserade redan i mars skrotades efter bråk mellan olika svenska myndigheter.
Lika styvmoderligt har snabbtesten behandlats. De har använts i flera månader i många länder för att hitta asymptomatiska fall och bryta smittkedjor. I Sverige dröjde det till slutet av november innan Folkhälsomyndigheten kom med riktlinjer om att sådana test ”eventuellt kan vara ett komplement” om det är kö till PCR-testen.
Det finns en självbild i Sverige att vi ligger i framkant när det gäller digitalisering och ny teknik. Pandemin har visat att vi på många områden tvärtom har hamnat på efterkälken.