Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Sluta söla, Kristersson - skicka mer vapen

Under klimattoppmötet som just nu pågår gick statsminister Ulf Kristersson in närmre på vad han ser som konsekvenserna av kriget som Ryssland för mot Ukraina.
Alltsedan i somras har Kiev efterlyst det firade svenska artillesystemet Archer. Hittills utan framgång.
Foto: Thomas Sattermann/BAE Systems Bofors / TT NYHETSBYRÅN
När Peter Hultqvist sa nej till att skicka Archers i augusti, kallade Ulf Kristersson beslutet för ”ynkligt och svagt”.
Foto: VESA MOILANEN / AP TT NYHETSBYRÅN

I opposition krävde Moderaterna att Sverige skulle skicka det artillerisystem som Ukraina så hett eftertraktar. Nu är det upp till bevis.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Varje ukrainskt slag mot de ryska styrkorna gör tillvaron lite säkrare för oss andra. 

Nio månader in i Putins anfallskrig mot det ukrainska ”broderfolket” är det fortfarande en kristallklar sanning att Ukraina inte bara kämpar för sin egen frihet och säkerhet utan även för Europas och Västs. 

Ukrainas höstoffensiv har varit häpnadsväckande framgångsrik; ett tag påminde framfarten om andra världskrigets blitzkrieg. I onsdags kröntes framgångarna med det osannolika beskedet att Ryssland retirerar från Cherson. Regionhuvudstaden är inte bara den enda som ryssarna tagit kontroll över, den är dessutom porten till Krim. 

De allt mer avancerade vapensystem som västmakterna skickar har bidragit till Ukrainas framsteg. De har också varit guld värda i försvaret av Kiev och andra städer som terrorbombas av de ryska krigsförbrytarna. 

Men huvuddelen av det ukrainska försvaret utgörs fortfarande av materiel från Sovjeteran. ”Vi slåss med vapen från förra århundradet mot vapen som tillverkades för två år sedan”, säger en representant för flygvapnet till The Economist.

Det behövs mycket mer hjälp – och högt på önskelistan står det svenska artillerisystemet Archer. Kiev har bönat och bett om det sedan i somras, men förgäves.  

Man frågar sig vad Moderaterna vet nu som de inte hade en aaaning om för två månader sedan.

Den 31 augusti meddelade dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist att vi inte kan avvara en enda av de 24 pjäserna eftersom det skulle påverka den svenska försvarsförmågan. 

Oppositionen var av en helt annan uppfattning. 

Moderatledaren Ulf Kristersson kallade regerings-nejet för ”ynkligt och svagt”. Enligt M och KD kunde Archers rentav vara en ”game-changer”. 

Ett maktskifte skulle förvandla nejet till ett ja, kunde man alltså förmoda. Och Kristerssons regeringsförklaring innehöll flera lovande formuleringar (han nämnde Ukraina sju gånger). 

Men när den nye försvarsministern, Pål Jonson (M), intervjuades i SvD förra veckan var tongångarna mer hultqvistska: Innan Sverige skickar sådant som Archers måste vi klarlägga vissa saker; exempelvis hur avbräcket kommer att påverka svensk försvarsförmåga. Andra frågetecken handlar om hur snabbt den ukrainska militären kan lära sig det genomdatoriserade systemet och ”om det finns risk för spridning av vissa typer av nyckelteknologier”.

Visst finns det viktiga avvägningar att göra här. Men man frågar sig vad Moderaterna vet nu som de inte hade en aaaning om för två månader sedan. 

Förhoppningsvis landar regeringen ändå i beslutet att skicka Archers. Vi har ju, vid sidan av de 24 som brukar omnämnas, lika många magasinerade. Ytterligare 24 är under tillverkning. Det ter sig självklart att en del kan skickas i militärt bistånd.

Det svenska försvarets vapen är primärt ämnade att slå mot ett anfallande Ryssland. Låt dem göra det. I det hörn av Europa där Ryssland anfaller.