Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sluta skolksemestra, bortskämda föräldrar

Inget skolexempel. Svenska skolbarn är lediga 187 dagar per år, ändå tycker många föräldrar att det är okej att begära ledigt från skolan mitt i terminen för att åka på solsemester. Foto: Shutterstock

Grundskolans läsår har 178 skoldagar. Då ska barnen vara i skolan. De är oftare lediga, nämligen 187 dagar om året. Föga konstigt, med superlångt sommarlov, jullov, sportlov, påsklov, höstlov och en drös med studiedagar.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Men det räcker inte, tycker allt för många föräldrar. De vill ha extra ledighet åt barnen för att fira pappas 50-årsdag i London, hälsa på mormor i Norrland, dra till Ullared och spara pengar genom att slippa åka under högsäsong.

Det är en formidabel ledighetskultur som har brett ut sig i delar av Skol-Sverige, rapporterade TV4-Nyheterna i veckan.

I Norreportsskolan i Ystad, exempelvis, har rektor beslutat att eleverna får vara borta två veckor per läsår. Vad de gör med sin tid är deras ensak.

Hur blev det så här? Det verkar delvis ha att göra med Jan Björklunds skollag från 2010, som gav rektorer större befogenhet att bevilja ledighet. Ansökningarna ska behandlas individuellt, förkunnar Skolverket, och rektor ska beakta sådant som "elevens studiesituation" och - i barnkonventionens tidevarv - "hur angelägen ledigheten är för eleven". ("Men exakt HUR gärna vill du åka på badsemester till Thailand, Tindra?")

Gissningsvis fungerar "individuella bedömningar" bättre i lagstiftarnas huvuden än ute i den svenska verkligheten. Vilken elev eller förälder tar ett nej från rektor, om bänkkamraten Lisa minsann fick lov att resa till Storlien härom veckan?

Men det främsta skälet till ledighetskulturen är att föräldrarnas attityd till skolan har blivit mer bortskämd. Många föräldrar ser skolan som en serviceinrättning. Lärare och rektor ska vara dem till lags och anpassa sig. Om inte, kan ju familjen ta sin skolpeng och gå någon annanstans.

Detta är en högst olycklig utveckling, i synnerhet i det läge som svensk skola befinner sig i. Kunskapsresultaten sjunker. Ett skäl till det, enligt OECD, är att mammor och pappor inte inpräntar vikten av att sköta skolan och att anstränga sig, i sina barn.

Ett annat ödesdigert problem är att lärarnas status sjunker alltmedan arbetsbördan ökar.

Ledighetskulturen förstärker allt detta: Både skola och föräldrar visar barnen att skolan inte har högsta prioritet. Lärare tvingas ödmjukt anpassa sig till föräldrars fritidsliv. Och lärarna får mer att göra. Antingen måste de lägga upp scheman som barnen ska följa på semestern, för att inte halka efter. Eller så tvingas lärarna extraplugga med barnen när de kommit tillbaka.

Som om de inte hade tillräckligt att göra ändå.

I Täbys kommunala skolor var man tidigare mycket frikostig med ledigheter. Men det gick så långt att rektorer fick 2-3 ledighetsansökningar i veckan. En del elever var lediga flera veckor per läsår. Nu har man satt ner foten: ingen extra ledighet, är grundprincipen.

Fler kommuner och skolor borde ta efter Täbys exempel. Nu är tid att renovera svensk skolas status. Och Pisa-haveriet visar att svenska elever borde vara mer i skolan - inte mindre.

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!