Sluta hyckla – Sverige skyddas av kärnvapen

Kerstin Hessius är vd för Tredje AP-fonden, som nu kritiseras för sina innehav i kärnvapenkopplade bolag.
Foto: FREDRIK FUNCK / DN TT NYHETSBYRÅN
Utrikesminister Ann Linde (S) har sagt att målet är att Sverige ska skriva under FN:s kärnvapenförbud. Det vore olyckligt.
Foto: MICHAEL SOHN / AP TT NYHETSBYRÅN
Svensk säkerhetspolitik bygger på att vi har djupa och långtgående samarbeten med andra länder. Här övar Flygvapnet tillsammans med sina amerikanska kolleger utanför Såtenäs.
Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

Självklart måste de statliga pensionsfonderna kunna investera i de kärnvapen som garanterar Sveriges säkerhet.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Tredje AP-fonden har investerat en miljard kronor i bolag som är involverade i kärnvapentillverkning. Det är tydligen ”anmärkningsvärt” och ”chockerande”, fick den som lyssnade på Ekonomiekot på torsdagen veta. Två representanter för fredsorganisationer intervjuades, innan fondens hållbarhetschef, Peter Lundkvist, ställdes mot väggen.

Det är en typisk illustration till hur Sverige debatterar kärnvapen: Högljutt kräva kärvapenförbud och tala vackert om nedrustning – från vår trygga position under USA:s kärnvapenparaply. 

Den rödgröna regeringen var pådrivande vid tillblivelsen av FN:s kärnvapenförbud, men fick kalla fötter och skrev inte under. Tur det – förbudet är en pappersprodukt som inte kommer att få någon att skrota sina kärnvapen. Inget av kärnvapenländerna är med. 

Men även om förbudet inte kommer att bli verklighet, hade det skadat Sveriges säkerhetspolitiska relationer om vi ratificerat konventionen. Att utrikesminister Ann Linde tidigare i november sa att målet fortfarande är ”att Sverige ska ansluta sig” är därför oroande.

I den bästa av världar skulle det naturligtvis inte finnas några kärnvapen. Men när tekniken nu finns skulle världen bara bli mindre säker om demokratierna i väst ensidigt avvecklade dem.

Storbritannien, Frankrike, USA och Tyskland (som ju inte är en kärnvapenstat) har alla varnat för att det blir svårt att fortsätta med försvarspolitiska samarbeten om Sverige skriver under – eftersom det innebär ett fördömande av stater som förlitar sig på ett kärnvapenparaply i avskräckande syfte. Något som Sverige för övrigt gjort sedan 1960-talet, när S-regeringen avvecklade det svenska kärnvapenprogrammet i utbyte mot amerikanskt beskydd.

Enligt FN:s icke-spridningsavtal får USA, Storbritannien, Frankrike, Kina och Ryssland ha kvar sina kärnvapensystem – och underhålla dem. Att amerikanska företag levererar komponenter till landets kärnvapenprogram är alltså helt legalt. 

Men för tre år sedan införde den rödgröna regeringen ett mål om ”föredömlig förvaltning” för AP-fonderna som tar hänsyn till hållbarhet. Det är ett brett hållbarhetsperspektiv – som inte bara riktar in sig på miljö och klimat, utan också social hållbarhet. Det, menar kritikerna, betyder att man inte får investera i vapentillverkarna.

Om social hållbarhet tolkas så får det absurda konsekvenser. I den bästa av världar skulle det naturligtvis inte finnas några kärnvapen. Men när tekniken nu finns skulle världen bara bli mindre säker om demokratierna i väst ensidigt avvecklade dem.

Svensk säkerhetspolitik bygger på att vi har djupa och långtgående samarbeten med andra länder – inte minst Nato-länder. Statens kärnuppgift är att skydda befolkningen och demokratin. Med vapenmakt, om det skulle behövas.

Självklart måste de statliga pensionsfonderna kunna investera i de, helt lagliga, vapentillverkare vars produkter garanterar vår och våra partners säkerhet.

Sverige måste sluta hyckla om kärnvapen.