Slopa bidrag till samfund – kontroller funkar aldrig

Romersk katolska kyrkan fick drygt 22 miljoner kronor i bidrag i fjol, mest av samfunden.
Foto: MAGNUS WENNMAN
Pingstkyrkan fick drygt 20 miljoner i organisations- och verksamhetsbidrag.
Foto: SARA STRANDLUND
Det finns flera olika muslimska samfund, tillsammans får de mer än katolikerna.
Foto: JESSICA GOW / SCANPIX / TT NYHETSBYRÅN

Slopa statsbidragen till trossamfund. Det är småpengar, och efterlevnaden av statens skärpta villkor är omöjlig att kontrollera.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

När kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) presenterade de skärpta villkoren för stöd till trossamfund lät hon tuff.

Organisationer som inte tar itu med våld, tvång, hot och diskriminering ska nekas stöd. Hon exemplifierade med samfund som nekar kvinnor skilsmässa eller tvingar homosexuella till omvändelseterapi.

Det låter fint. Men i praktiken är det omöjligt att kontrollera. Nekade skilsmässor eller omvändelseterapi är inget man skriver pressmeddelande om eller lägger ut på youtube.

Och diskriminering - är det månne att kvinnor inte får inneha samma befattningar som män? I så fall ska varken katoliker, ortodoxer eller muslimska församlingar ha bidrag.

Eller är det att neka samkönade vigslar? Förutom ovanstående samfund kan man då lägga till ett antal svenska protestantiska frikyrkor.

De ställningstagandena handlar om tron. Och den är näppeligen en sak för Sveriges riksdag att besluta om.

Statens bidrag ger inte ens en tia per skalle i månaden. Det är lätt att få in i kollekthåvar och bössor.

Det enda rimliga är att ta bort statsbidragen till samfunden, eftersom efterlevnaden av villkoren är omöjlig att kontrollera. 

Bidragen är små. I fjol var de totalt 105 miljoner kronor, inklusive 25 extra miljoner i corona-stöd.

Det motsvarar 91 kronor ”per betjänad” och år, som Myndigheten för stöd till trossamfund uttrycker saken. Alla samfund har inte föreningsmedlemmar i klassisk svensk tradition.

Det är mindre än en tiokrona i månaden per skalle. Knappast omöjligt att ta in genom kollekt eller andra insamlingsformer. 

Dessutom kan man lägga ner själva myndigheten. I sig en besparing på 14 miljoner kronor.

Staten ska självfallet bekämpa hederskulturer, och dess kriminella uttryck som diskriminering, hot och våld. Men att inbilla sig att det görs effektivt genom villkor för statbidrag är att ha en monumental övertro på värdegrundskonferensers effekt.

Den formen av statlig omvändelseterapi fungerar inte.

En sak kan staten göra för att ordentligt slå fast vad som gäller - ta ifrån alla samfund vigselrätten. De enda giltiga äktenskapen, i lagens ögon, bör vara de som ingås i en civil akt.

Sedan får varje religiöst samfund göra som det vill, välsigna eller låta bli. 

Kanske blir fler religiösa institutioner liberalare med tiden. I Tyskland har katolska präster börjat välsigna samkönade äktenskap, trots påvens protester.

I Stockholm tillträdde Ute Steyer 2015 som rabbin, den första kvinnan på posten i Sverige. I Frankrike och Tyskland finns enstaka kvinnliga imamer som leder bön också för män.

Detta är en utveckling som sker inom samfunden, på de troendes initiativ. Det är bara så verklig förändring skapas.

Att skriva under på värdegrundsvillkor för att staten så kräver är mer en akt av ögontjäneri i omsorg om församlingskassan.

Bort med dubbelmoralen och hyckleriet. Slopa statsbidragen till religiösa samfund,