Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Slentriangnäll på bankerna av Borg

Foto: Robban Andersson

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Finansministern har satt en ära i att skälla på banker  i allmänhet och giriga bankdirektörer i synnerhet. Om  Financial Times skulle kora vinnaren i bank-bashing skulle en ohotad Borg toppa den listan också.

När SvD sammanställde de fyra svenska storbankernas resultat under de senaste fyra åren slutade summan på totalt 205 miljarder kronor. Då ingår Swedbanks äventyr i Baltikum.

Ställd inför dessa vinstsiffror inleder Borg åter sin sitt verbala korståg: "Det framstår som särskilt provocerande när man upprätthåller en väldigt hög vinstnivå."

Det går liksom på autopilot, nämn bara ordet "bank" och finansministern börjar skälla.


Hallå, alla finansministrar i Europa med krisande banker!

I Sverige har vi en finansminister som tycker att det är "provocerande" med vinster. Nej, han är inte kommunist, men har extremt populistiska böjelser.

Han spelar rollen av trygg rikshushållare, och är övertygad om att han ger folket vad folket vill ha. Och eftersom han uppfattar att folket älskar att hata banker devalverar han sin så omskrivna intellektuella och analytiska kompetens för några schysta one-liners.

Men folk är inte korkade. De inser att banker måste tjäna pengar, annars får de i sinom tid och  i egenskap av skattebetalare rycka ut som "lender of last resort", sista hjälpen.

Arbetslinjens folk vill naturligtvis betala lägsta möjliga ränta, men de ser hur motsägelsefulla budskapen är från det "samhällsbärande" partiets ledande representanter. Ena dagen går Sten Nordin (M)  i Stockholm ut och kräver ett reglerat amorteringskrav. De historiskt låga boräntorna har ju bidragit till den heta bostadsmarknaden i huvudstaden.

Andra dagen kräver den moderate finansministern att bankerna sänker sina ränte- marginaler så att det blir ännu billigare för hushållen att låna. Och dessutom med hänvisning till "samhällsekonomin"!

Hur är det då med den, enligt Borg, "provocerande höga vinstnivån"? I förhållande till eget kapital landar vinsterna runt 10 procent. Det är förstås bra, men långtifrån extremt  i jämförelse med många andra branscher.


De svenska bankernas goda resultat förklaras också av att deras kreditförluster är mycket låga. Och tänk, det vore väl något för Anders Borg att kunna glädja sig över; bankerna tycks faktiskt agera ansvarsfullt och inte gödsla med lån till vandrande kreditrisker. I ett kundperspektiv är den svenska bankmarknaden givetvis inte perfekt. Oligopolet är starkt och det upplevs fortfarande för krångligt av för många att byta bank. Bolånekunder måste bli bättre att pruta på sina lån.

Men rikshushållarens populistiska korståg mot bankernas vinster innebär en systematisk underskattning av undersåtarnas intellekt. Det förefaller som om Anders Borg fått en släng av den makthybris som riskerar att drabba framgångsrika politiker. Några procent straffränta på korkade kommentarer skulle inte skada.