Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Släpp in EU i valrörelsen

På defensiven. Alliansen framstod som defensiv när den egna politiken attackerades. Foto: Jens L'Estrade

Söndagens partiledardebatt i SVT definierades mindre av vad som sades och mer av vad som inte alls togs upp. Trots att det bara återstår tre veckor till EU-parlamentsvalet var det europeiska perspektivet närmast helt frånvarande.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Felet var bara delvis SVT:s. Ämnesvalen gav gott om möjligheter att lyfta blicken för den som ville. Efter några pliktskyldiga replikväxlingar om fri rörlighet och arbetarnas villkor retirerade dock politikerna snabbt tillbaka till de gamla välbekanta skyttegravarna. Tyvärr, för det är endast djupt nedgrävd i inrikespolitik som krogmoms, ungas arbetsgivaravgifter och skattesänkningar på en 50-lapp kan framstå som ödesfrågor snarare än skattetekniskt finlir.

Fram till den 25 maj kommer partierna att uppmana folket att gå och rösta i EU-valet. Men om inte politikerna tycks bry sig, hur ska då väljarna förväntas göra det?

 

De borgerliga företrädarna, för dagen med orange alliansknappar, tycktes i debatten satsa allt på att visa upp den rödgröna splittringen - och lyckades relativt väl. Till exempel fick man fin utdelning på sin i reda pengar räknat svaga försvarssatsning.

Ställd inför den försökte Gustav Fridolin prata om uran i stället för om MP:s eget förslag om sänkta anslag. Stefan Löfven, S, lyckades däremot med konststycket att uppvisa splittring i sin egen person. Å ena sidan höll han med om att försvaret behöver mer pengar, å andra sidan menade han att Sverige bör agera för nedrustning. Är S-linjen alltså att vi ska rusta upp för att kunna rusta ned?

Löfven efterlyste i såväl försvars- som kärnkraftsfrågan i stället blocköverskridande överenskommelser. Förmodligen vill han därigenom framstå som statsmannamässig. Men taktiken döljer bara hjälpligt att den utsträckta handen egentligen handlar om att han inte kommer överens med sina tilltänkta regeringskollegor.

 

Dessvärre lyckades alliansen mindre bra med att försvara sin egen politik. Facit efter åtta år av borgerligt styre är egentligen gott. Sverige tuffar på bättre än de flesta av våra europeiska grannar - statsfinanserna är starka och sysselsättningen har ökat. Och efter två borgerliga mandatperioder går till och med Vänsterpartiet till val på att sänka skatter.

Men alliansen framstod ändå som märkligt defensiv när den egna politiken attackerades. Göran Hägglund höll med om att a-kassan borde höjas och Jan Björklund instämde i att man bidragit till att överbyråkratisera skolan.

Om det fanns någon vinnare i söndagens debatt var det ändå alliansen, men i så fall knappt. Alliansens problem är dock bara att det inte räcker med poängvinster fram till valet. Med tanke på det opinionsförsprång som de rödgröna innehar krävs knockouter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!