Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skyll inte kaoset på Jonas Sjöstedt

Det är inte konstigt att Jonas Sjöstedt sa nej till Löfven i dag. Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det går inte att banna vänsterledaren Jonas Sjöstedt för att han sätter klackarna i backen. Sverige behöver ett fungerande regeringsunderlag - inte krystade upplägg som gör alla parter olyckliga.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Allt såg ut att vara klappat och klart inför statsministeromröstningen på onsdag. Efter mer än fyra månaders dödläge hade S, MP, C och L nått ett genombrott - och i helgen fick de forna allianspartierna klartecken från de egna att släppa fram Stefan Löfven.

Men Vänsterpartiet hade ingen lust att bli reducerat till dörrmatta. Om Socialdemokraterna har kompromissat sönder sig för att blidka Annie Lööf är det ändå inget mot den förnedring som V förväntades svälja. Vänsterpartiet skulle berövas allt politiskt inflytande samtidigt som politiken skulle göra en kraftig högergir.

Skyll inte på Jonas Sjöstedt

Det var innebörden i den deal som Jonas Sjöstedt skulle ge grönt ljus till. Inte konstigt att partiet sade nej. 

I praktiken avkrävdes V en ny variant av Decemberöverenskommelsen. Man skulle släppa fram en regering som man sedan ska bekämpa med näbbar och klor i opposition. För landets skull - för att vidmakthålla isoleringen av Sverigedemokraterna.

Det är mycket möjligt att V skulle vinna väljare på ett sådant upplägg när missnöjda S-väljare flyr partiet. Men motfrågan hade ständigt legat i luften: "Varför släppte ni fram Löfven & Co om nu politiken är så förkastlig? Ni visste ju exakt vad uppgörelsen gick ut på."

Därför går det inte att skylla på Jonas Sjöstedt för att kaoset i regeringsfrågan fortsätter. Kanske nöjer sig V med några smärre förändringar som räddar ansiktet på partiet, för att sedan släppa fram Löfven på fredag. Eller så faller uppgörelsen under de närmaste dagarna. 

I så fall är det inget att sörja. Hela upplägget med en S-MP-regering, som budgetförhandlar med C och L och får Vänsterpartiets välsignelse, är besynnerligt. Det är en krystad konstruktion som inte skulle göra någon part lycklig. 

Förespråkarna invänder att denna "mittenregering" kommer att lyckas med det viktigaste av alla uppdrag nämligen att hålla SD kort. Verkligen? Det går lika gärna att argumentera för att S, MP ,C, L-uppgörelsen kommer att utgöra ett raketbränsle för högerpopulismen.

Ökad migration och valhänthet mot den växande otryggheten kommer rimligen att spela Jimmie Åkesson rakt i händerna. 

Välj den tyska vägen

Politiken kan inte fortsätta att bedrivas som om det rådde ett undantagstillstånd. Decemberöverenskommelsen kan i efterhand försvaras som en tillfällig respit för att ge plats åt nya samarbetsformer. Men nu behöver mer stabila lösningar prövas.

Blickar man ut över Europa finns det i grunden två vägar att gå - den tyska eller den danska. Det finns fördelar och nackdelar med båda dessa alternativ. Denna ledarsida har pläderat för den tyska vägen med en S-M-regering för att inte ge SD en utpressarroll.

Att få Sjöstedt och Lööf att dansa i takt är inget mål att sträva mot.

 

Läs också:

Fem skäl mot Lööf & Löfven

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!