Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skyll covid-döden i förorten på den svenska kulturen

Foto: ALEX LJUNGDAHL
Stefan Löfven talade om sammanhållning och ”ett samhälls som håller ihop”, men många av dem som inte kan svenska eller engelska missade floden av viktig corona-info.
Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN

De ansvariga har blundat för att Sverige är ett gravt segregerat invandrarland. Det har kostat människor livet.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Den 10 april tryckte ordföranden för det brittiska läkarförbundet på larmknappen: Regeringen måste utreda varför BAME-britter drabbas så hårt av covid-19!

BAME är förkortningen för ”British Blacks, Asians and minority ethnics”, ungefär motsvarigheten till vårt ”utomeuropeisk bakgrund”. 

De första tio namngivna läkarna som dog av covid-19 i Storbritannien tillhörde BAME, därav larmet. Men Läkarförbundet uppmärksammade också att gruppen var överrepresenterad på intensivvårdsavdelningarna. Varför? Red ut!

Sådan rättframhet är inte Sveriges melodi. När Svensk-somaliska läkarföreningen i slutet av mars avslöjade att somalier var extremt överrepresenterade bland covid-dödsfallen på Stockholms sjukhus, blev det inga omedelbara svallvågor eller svåra frågor till ledande politiker. 

Skälet är förstås det gamla vanliga: De som driver och formar det offentliga samtalet – och politiken – bor i inte i utsatta områden och är livrädda för rasismanklagelser.

Om hela befolkningen hade drabbats lika hårt, hade vi haft ytterligare 44 000 döda.

Nu har emellertid Läkartidningen publicerat en studie som frilägger den etniska hälsoklyftan i landet: Överdödligheten bland personer äldre än 40 år, födda i Somalia, Syrien och Irak, låg denna vår på 220 procent. Att jämföra med en överdödlighet på 19 procent för infödda svenskar och personer med västligt ursprung, äldre än 65. 

Om hela befolkningen hade drabbats lika hårt, hade vi haft ytterligare 44 000 döda. 

En trolig orsak till skillnaden är att utomeuropeiska invandrare ofta jobbar i serviceyrken, bland annat i vård och omsorg, och då kan man inte jobba hemifrån. Lägg därtill att trångboddheten är enorm på många håll och grundhälsan generellt sämre. 

De hade inte en chans att anpassa sig till pandemins livsfarliga vardag.

Sådana förhållanden kan inte förändras över en natt. Men smittspridningen hade sannolikt kunnat stävjas i utsatta områden om bara informationen hade nått fram. Det gjorde den inte. I början av mars kartlade Expressen informationsinsatserna till icke svensktalande invånare. Bland annat visade det sig att Folkhälsomyndighetens webbsida enbart hade corona-information på svenska och engelska. Region Stockholm gav rådet till icke svenskspråkiga att själva översätta med Google Translate – och tillfogade att de inte tog ansvar för kvaliteten på den översättningen.

Så medan varenda svensktalade översköljdes med information om handtvätt, droppsmitta och social distansering, och alltmedan Stefan Löfven upprepade sitt mantra ”Samhället ska hålla ihop”, var det en stor andel av befolkningen som inte hade en chans att anpassa sig till pandemins livsfarliga vardag. 

Precis som när det gäller hederskultur, skolmisslyckanden och kriminella gängs tyranni, leder den svenska rädslan för rasismstämpeln, och blundandet för segregationens konsekvenser, till mänskliga offer. 

I dag säger alla partier att de vill ha ”en hållbar och human migrationspolitik”. Men de är inte ens i närheten av att bemästra en hållbar och human integrationspolitik.