Skolor måste satsa på den vanliga undervisningen

Låt stå! Kommuner får inte spara pengar genom att lägga ner specialklasser och slarva med nyanländas introduktion. Det drabbar alla elever.
Foto: TT NYHETSBYRÅN
Att spara på utbildning är ett slöseri.
Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL / /IBL

Att spara pengar genom att sätta alla i storklass är ett enormt slöseri.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Många kommuner har tuff ekonomi. Självklart ser det inte bra ut att spara på skolan - men man kan ju kalla det för något finare än besparing. Man kan kalla det för "inkludering" - ett begrepp som kommit att betyda att alla har rätt att gå i vanlig klass, oavsett vilka speciella behov eller problem de har. 

Inkludering är ett blocköverskridande honnörsord. Vänstern ser det som ett uttryck för jämlikhet och borgerligheten ser det som individens rätt mot systemet. Nu har Jan Björklund backat från sin gamla policy, men vissa skolor kör på. Tyvärr.

Slöjdläraren James Miller, på Ängskolan i Marks kommun, skriver i Lärarnas tidning att han och hans kolleger nu får erfara "effekterna av att bunta ihop elever i samma årskurs för att av besparingsskäl fylla salarna till sista platsen".

De små undervisningsgrupperna för elever med särskilda problem och behov har tagits bort - en åtgärd som skolledningen beskriver som just "inkluderande" och saluför som en pedagogisk vinst. 

Dessutom har man inkluderat "unga människor som inte kan kommunicera med sin lärare på något språk", skriver Miller.

Hur ska läraren hinna med?

Lärarna känner sig nu sönderstressade och plågade av otillräcklighetsskuld. Det är ingen unik berättelse, tyvärr. Men den är hårresande.

I en helt "inkluderad" klass förutsätts det att läraren ska hinna stödja elever med diagnoser, kriga mot bråkstakar och hitta sätt att kommunicera med nyanlända som varken talar svenska eller engelska, samt hitta studiematerial på deras eget språk. 

Dessutom ska läraren förstås göra ännu en sak, nämligen undervisa det flertal som inte ingår i någon av de inkluderade grupperna.  

Det är helt upp och ner. Skolan har en unik, oersättlig uppgift: utbildning. Vi har skolplikt och satsar stora resurser därför att inget utvecklat land kan fortleva utan utbildade medborgare. Allt annat kommer på andra plats.

Den vanliga undervisningen måste värnas

Med det perspektivet är det uppenbart vad kommuner och skolledningar måste göra: satsa på den ordinarie undervisningen. De elever som av olika skäl inte passar i vanlig klass bör få en annan undervisningsform. Det kommer väldigt många gynnas av, socialt och intellektuellt. Det visar en granskning av Skolinspektionen, om elever som gått från vanlig klass till specialklass. 

Ingen mår bra av att inte hänga med eller att inte passa in.  

Skollagen trycker hårt på alla elevers rätt att nå de kunskapskrav "som lägst ska uppnås". Rikliga resurser läggs på att lyfta de svagaste eleverna. Det är ambitiöst och solidariskt. 

Detta sagt; den vanliga undervisningen får inte komma på undantag. Den måste värnas. Här får man absolut inte kompromissa med kvaliteten. 

Nästa regering måste göra sitt till. Modifiera utopiska målsättningar i skollagen. Ta bort betyget underkänt. Beskär föräldrarnas makt. 

Var realistiska. Drömma får ministrarna göra i sina partiers idéprogram. 


Läs också:

Dagens betygssystem gör barn som kämpar till förlorare 


Fotnot: I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Ledarsnack, denna gång om svensk EU-politik med författaren Ylva Nilsson.