Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skolan kan inte vara en frizon för smittan

Smittspridningen ökar bland unga i åldern 0-19 år.
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Statsepidemiolog Anders Tegnell har inte presenterat några tydliga riktlinjer om snabbtester och screening inom skolan.
Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN

De unga är numera drivande i smittspridningen av covid-19. Det är provocerande att så lite har gjorts för att skydda lärare och elever i skolmiljön.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

När historien skrivs om den svenska coronastrategin kommer de öppna skolorna att vara trumfkortet. Medan en hel värld drabbades av panik och skickade hem barnen från skolorna – med allt vad det har inneburit av tappade kunskaper och psykisk ohälsa – behöll vi i Sverige lugnet. 

Det var ett klokt beslut – en investering i det uppväxande släktet som kommer att ge avkastning på många sätt. Beslutet underlättades också av bedömningen att barn och unga inte var drivande i smittspridningen.

Men den bilden har med tiden kommit att förändras. Redan i slutet av förra året rapporterades om en kraftig ökning av antalet utbrott i skolmiljö, och den trenden har bara fortsatt under våren i takt med att den brittiska mutationen B.1.1.7 har blivit dominerande.

I förra veckan konstaterade Anders Tegnell att han får signaler om ”väldigt mycket utbrott i skolmiljö”. Siffrorna från tisdagens presskonferens bekräftar den bilden: smittspridningen ökar mest bland barn och unga i åldern 0-19 år.

Så vad görs för att skydda lärare och elever från att bli sjuka i covid-19? Anmärkningsvärt lite, även om testningen har ökat på sistone. Grundskolor och gymnasier öppnas och stängs lite på måfå. Det finns ingen tydlig nationell strategi för hur smittspridningen inom skolan ska bekämpas. 

Det är ett provocerande lättsinne. Till att börja med visar det på ett slags ”slit-och-släng-syn” på lärarna. En ny medlemsundersökning från Lärarnas Riksförbund visar att var fjärde lärare i grundskolan har haft konstaterad covid-19. Trots denna extra utsatthet har de ofta bemötts med kalla handen av arbetsgivare när de har efterfrågat skyddsutrustning. 

Men även med tanke på eleverna, deras föräldrar och smittspridningen i samhället i stort borde smittskyddet i skolmiljön ha varit ett högt prioriterad fråga – allt enligt devisen: Håll skolan öppen så mycket som möjligt och håll smittan nere så mycket som möjligt. Distansundersvisning i onödan har även det ett högt pris.

Men trots att det har gått mer än ett år sedan pandemin bröt ut saknas tydliga rutiner och riktlinjer för hur skolorna ska jobba strategiskt mot smittan. I Stockholm pågår just nu ett pilotprojekt vid tre gymnasieskolor där man använder snabbtester för att försöka bryta smittkedjor. Det borde förstås redan vara standard runtom i skol-Sverige.

Det borde även regelbunden screening av elever och personal vara. I Tyskland och Österrike används exempelvis den så kallade Lollipop-metoden där man samlar in salivprover från en hel klass som sedan PCR-testas. Först till hösten kan det bli aktuellt att införa screening i Sverige, har FHM låtit meddela.

Det är talande för hur Folkhälsomyndigheten har agerat under hela denna pandemi. Det går förtvivlat långsamt att tänka om och införa nya metoder. Först ska det undersökas, utredas, sammanställas och funderas. 

Det duger inte. Skolan är för viktig för långbänkar.