Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Skattepengar ska inte gå till extremister

I förorter som Angered stöttar var tionde skolelev religiösa extremister som IS, enligt en ny enkätundersökning.
Foto: Nora Lorek / NORA LOREK
Enkätundersökningen i Göteborgsförorterna visar att jihadistproblemet handlar om mer än bara de fåtal som slåss för IS.
Foto: Ap / AP

I utsatta Göteborgsförorter stöttar var tionde elev religiösa extremister. Men staten fortsätter att ge bidrag till föreningar med kopplingar till våldsbejakande extremism.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Var tionde ungdom stöttar religiösa extremister. Det förfärande resultatet framkommer i en färsk enkätundersökning som föreningen Varken hora eller kuvad genomfört bland skolelever mellan 12 och 18 år i Göteborgsförorter som Angered och Bergsjön.

Över elva procent, mer än 130 ungdomar, svarade ja på frågan om de har sympatier för religiösa extremister som Islamiska staten. Och drygt 13 procent av de 1 200 tillfrågade svarade att de kände någon annan med sådana sympatier, enligt Göteborgs-Posten.

De exakta siffrorna ska tas med en nypa salt. Undersökningen genomfördes exempelvis bara i förorter som pekats ut som särskilt utsatta för religiös extremism. Men resultatet borde ändå få alla varningsklockor att ringa.

När problemet med religiös och våldsbejakande extremism diskuteras ligger fokus främst på de omkring 300 svenskar som rest till länder som Syrien och Irak för att ansluta sig till olika jihadistgrupper. Kan myndigheterna försvåra resandet? Hur kan jihadisterna straffas? Bör terrorlagarna skärpas?

Det är viktiga frågor. Men debatten ger allt för ofta intryck av att IS-terrorister radikaliseras i ett vakuum. Ena dagen spelar de fotboll och gör läxor i Sverige, nästa dag har manipulerande Youtube-predikanter förmått dem att resa till Mellanöstern för att döda och våldta. Och vänner, släkt och familj förstår ingenting.

Men den bilden ligger inte i linje med forskningen. Ofta har personer i närmiljön stöttat och uppmuntrat beslutet att resa. I flera fall har också rekryterare aktivt hjälpt dem att ta sig in i krigsområdet.

Enkätundersökningen i Göteborg är en nyttig påminnelse om att problemet med våldsbejakande extremism handlar om betydligt mer än bara det relativa fåtal som aktivt tagit till vapen.

Det betyder också att terrorhotet mot Sverige inte kommer att minska bara för att jihadistresorna ser ut att ha avstannat för tillfället. Många terrordåd som genomförts i Islamiska statens namn i väst har utförts av personer som aldrig stridit för organisationen på plats i Mellanöstern. Grogrunden för den radikaliseringen finns uppenbarligen kvar i svenska bostadsområden.

I Sverige finns dock fortfarande en betydande naivitet kring frågan om jihadism. I december kom visserligen regeringen och alliansen överens om att inga offentliga medel ska ges till organisationer som sprider våldsbejakande budskap. Men det verkar inte ha gett någon effekt i statsapparaten.

När Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) i juni beslutade att ge bidrag till föreningen Sveriges förenade muslimer (SFM) blev kritiken omfattande.

Terrorexperter beskriver föreningen som en "extrem miljö kring vilken Göteborgs jihadister kretsar" och en av dess mest anlitade föreläsare har talat varmt om martyrskap. Göteborgs kommun har tidigare också stoppat uthyrning av lokaler till föreningen eftersom företrädare för den utreddes av Säpo.

Efter kritiken tillsatte MUCF en utredning. Men resultatet av utredningen, som kom i veckan, blev att föreningen får behålla sina bidrag. Myndigheten tycks ha gått helt på SFM:s egna uppgifter och nöjer sig med att externa föreläsare hädanefter ska underteckna ett policydokument. Den pekar också på att organisationens verksamhet enligt styrande dokument utgår från de mänskliga rättigheterna och respekten för allas lika värde.

De många vittnesmålen om kopplingar till våldsbejakande extremism spelar alltså ingen roll så länge organisationen själv i pappersform försäkrar hur demokratisk den är. Men om regeringen menar allvar med att den vill sätta stopp för offentliga medel till våldsbejakande miljöer kan man inte ha ett system där organisationer själva i praktiken måste erkänna sin skuld för att bidragskranen ska stängas av.

Sverige har en lång kamp framför sig. Att påverka de miljöer och människor som sprider ett våldsbejakande budskap är en mycket svår uppgift. Men att sluta ge bidrag till föreningar med kopplingar till våldsbejakande miljöer vore ett självklart första steg.

Det är obegripligt att så inte sker.


Läs också:

Sveriges farliga likhet med Molenbeek


Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.