Sheriffen Ebba Busch skjuter från höften

DNA-testa mer och fler. KD-ledaren Ebba Busch vill att polisen ska få använda DNA-teknik oftare.
Foto: JENS CHRISTIAN
Topsning pågår.
Foto: SCANPIX PA

Kristdemokraterna drar i strid mot brottsligheten beväpnade med bomullspinnar – men DNA-tester måste användas med eftertanke. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

KD har rivstartat valrörelsen med två utspel om att ge polisen rätt att använda DNA-teknik. Dels föreslår partiledare Ebba Busch att polisen alltid ska ta fingeravtryck, foto och DNA-prov på personer som kontrolleras vid inre utlänningskontroller. Dels vill partiet att PKU-registret – där blodprov från i stort sett alla som fötts i Sverige sedan 1975 lagras för vård och för forskning – ska kunna användas i brottsutredningar. 

DNA och biometriska data har en stor potential både för att klara upp brott som redan har begåtts och för att avskräcka från återfall i kriminalitet. Men tekniken måste användas klokt. Det är en integritetsinskränkning att få sina genetiska data insamlad och sparad. Samhällsnyttan måste vara stor för att väga upp det. Kristdemokraternas förslag skjuter för brett.

Ebba Busch har helt rätt i att skuggsamhället har tillåtits att breda ut sig på ett oacceptabelt vis, och i partiets paket finns andra förslag som är bra: som att myndigheter ska samarbeta bättre, att kommuner inte ska få dela ut bidrag till personer som inte har rätt att vistas i landet och att antalet förvarsplatser ska byggas ut.

Föräldrar har lämnat samtycke till att deras nyfödda barns blodprov ska sparas för vård- och forskningsändamål – inget annat.

Men förslaget om inre utlänningskontroller är luddigt – sedan ett år tillbaka har polisen redan rätt att fotografera och ta fingeravtryck på personer som inte kan visa att de har rätt att befinna sig i Sverige. Det är rimligt – biometriska data som fingeravtryck är avgörande för att kunna fastställa personers identitet. Men varför behöver gränspolisen också tillgång till DNA? Ebba Busch motiverar det inte. 

Ett land att inspireras av när det gäller DNA-register i brottsbekämpningen är Danmark. Redan 2005 utvidgade danskarna sin databas så att det blev möjligt att topsa även vid misstanke om mindre grova brott, som inbrott och misshandel. Risken för en misstänkt brottsling att inkluderas i registret ökade därmed från omkring fyra till omkring 40 procent. 

Det fick effekt – en studie från förra året visar att risken för att de DNA-registrerade skulle återfalla inom ett år minskade med 42 procent, och effekten var störst bland förstagångsförbrytare.

Att ge polisen rätt att topsa fler kan alltså vara en viktig åtgärd både för att lösa och för att förebygga brott. Men det gäller vid brottsmisstanke. Att ge polisen rätt att ta del av DNA från nästan alla svenskar under 48 år är något helt annat. 

KD-förslaget om att användningsområdet för PKU-registret ska ändras är därför feltänkt. Och potentiellt mycket skadligt för den medicinska forskningen i Sverige. Föräldrar har lämnat samtycke till att deras nyfödda barns blodprov ska sparas för vård- och forskningsändamål – inget annat.

Om staten bryter ett sådant förtroende ökar risken för att folk begär destruering av sina prover och inte heller vill delta i framtida forskning. Det är ironiskt att just sjukvårdspartiet KD går i bräschen för det.

Det är bra att KD vill ta itu med samhällets skuggsida. Men det är bättre om sheriffen inte skjuter från höften.