Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

SD har rätt om kravlösheten – men fel om svenskheten

Jimmie Åkesson (SD) och Oskar Sjöstedt (SD) på väg till presskonferensen om partiets budgetmotion.
Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Det är en usel idé att koppla bidrag till passet.
Foto: Shutterstock

SD:s förslag om att koppla bidrag till medborgarskap är besynnerligt. Däremot är det rätt att låta nyanlända kvalificera sig till delar av välfärden.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Vad är egentligen kärnan i välfärdsstaten? Frågar man personer med hjärtat till vänster blir svaret: solidaritet. Välfärden syftar till att jämna ut skillnader – över livet och mellan människor – för att uppnå ett mer jämlikt samhälle. Välfärden ska därför vara behovsstyrd i hög grad.

Frågar man i stället personer till höger står ofta försäkringstanken i centrum. Precis som människor betalar in premier till hem- och bilförsäkringen betalar invånarna i ett land in skatt till välfärdssystemet för att sedan få trygghet tillbaka. 

I verkligheten är välfärdssystemet en mix av båda dessa synsätt, men var den exakta tyngdpunkten ska ligga är en fråga för politisk strid. Och den striden kommer att växa i betydelse i spåren av det senaste decenniets stora invandring.

SD föreslår i sin budgetmotion att bara svenska medborgare – och medborgare i EU/EES-länder – ska ha rätt till en rad bidrag, såsom barnbidrag, bostadsbidrag och garantipension. Det är ett betydligt mer långtgående förslag än den kvalificering till välfärden för nyanlända som Moderaterna tidigare har föreslagit.

Det ska alltså inte spela någon roll hur mycket skatt som en person har betalat in eller hur länge hen har befunnit sig i Sverige.

I grunden är det rätt att begränsa rätten till välfärdsbidrag för den som kommer ny till Sverige. Vid sidan av det ideologiska skälet ovan – att slå vakt om välfärdssystemets legitimitet – finns det även pragmatiska skäl till det. 

Sverige behöver bli mindre attraktivt som destination för asylsökande och ekonomiska migranter. Då kan inte välfärden vara så lättillgänglig som i dag, ofta kopplad till folkbokföringen. 

Vi måste också bekämpa välfärdsfusk. När det gäller exempelvis assistansersättningen har den blivit en öppen hamn för fusk i mångmiljardklassen. Slutligen behöver drivkrafterna till arbete stärkas. I dag kan bidrag, såsom barnbidrag, flerbarnstillägg och underhållsstöd, staplas på varandra och bli ett sätt att försörja sig på. 

Det stora problemet med SD:s förslag är att man vill göra en koppling till medborgarskapet. Det ska alltså inte spela någon roll hur mycket skatt som en person har betalat in eller hur länge hen har befunnit sig i Sverige. Det är svenskheten som det hänger på.

Det är en usel idé. I Sverige finns mängder av forskare, entreprenörer med flera med utländsk bakgrund som bidrar starkt till ekonomin, men som inte har någon önskan om att bli svenska medborgare. Varför ska de särbehandlas och i värsta fall skrämmas bort från landet?

I dag är det lätt att bli svensk medborgare för den som vill. Men så kommer det knappast att se ut i framtiden. I Norge måste man exempelvis ha bott i landet i minst åtta år och i Danmark i nio år. Det säger sig självt att det inte samtidigt går att kraftigt skärpa kraven för svenskt medborgarskap och knyta välfärdsbidragen till detsamma.

En betydligt bättre väg framåt är att koppla välfärdsförmåner till sådant som arbete, vistelsetid i landet och/eller permanent uppehållstillstånd.