Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sätt maxpris förriskminimering

Foto: Henrik Montgomery / Scanpix

I Jönköping har föräldrar och föreningar fått låna slangar och nyckel till brandposter för att spola isbanor till fromma för spontanidrotten. Och inte bara där, det har skett runtom i landet.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Nu är det slut med frivilligheten. Hädanefter ska Jönköping spola själv, men det blir 40 banor i stället för 52 som i fjol.

Kommunen skyller på Livsmedelsverket. Vatten räknas som livsmedel och ska skyddas. Obehöriga ska inte få hantera distributionsanläggningar. "Olovligt uttag av dricksvatten ur brandposter orsakar ofta stora kvalitetsproblem" skriver verket.

Ofta stora problem? Det är svårt att hitta belägg i nyhetsarkiven. Men i östra delarna av Osby blev dricksvattnet missfärgat efter att någon snott 10 000 liter ur en brandpost i fjol. Det är just att rost och annat lösgörs från ledningarna som är bekymret, att vattnet blir grumligt och oaptitligt. Farligt är det inte.

I värsta fall skulle magsjuka kunna spridas. Men när svenska kommuner bedömer risken för farligt vatten, då handlar om ledningsbrott och korskopplingar. Inte om brandposter.

Här har vi alltså ett regelverk som i hälsans namn bidrar till att förhindra det garanterat nyttiga, att åka skridskor. Trots att risken för magsjuka efter uttag ur vattenpost är försumbar.

Riskbedömningen är lika skev när det gäller vildsvinskött. Det kryllar av djuren nu; till bilisters, bönders och golfspelares förtvivlan. Tack och lov ökar avskjutningen, senaste säsongen sköts 97 000 vildsvin. Men det räcker inte.

Ett sätt att stimulera jakten vore att se till att det blir lätt och lönsamt att få ut köttet till butiker och restauranger. Nu stannar 85 procent i frysarna hos jägarna och deras närmsta krets. Skälet är att djuren måste köras till en vilthanteringsanläggning om de ska säljas vidare. Det blir dyrt. Och så ska det tas trikintester.

De flesta jägare som behåller svinköttet köper testkit - 1 675 kronor + moms för 15 stycken och skickar testbitar på analys, som också kostar. Runt 15 procent av vildsvinen förblir otestade. I fjol hittades trikiner i sex vildsvin. Hittills i år har man funnit tre fall.

Trikinerna dör om köttet tillagas vid 68 grader eller mer, vilket gör risken ännu mindre. Men det kan gå galet. I Värmland fick en vildsvinsjägare parasitsjukdomen trikonos i år, det första inhemska fallet på 35 år. Glädjande nog är sjukdomen behandlingsbar.

Vi talar alltså om hundratusentals tester under åren för att hindra en mycket sällsynt sjukdom som är behandlingsbar. Den resursanvändningen borde åtminstone utredas.

Livsmedelsverket är ju inte kostsamt överbeskyddande jämt. I Sverige kan vi äta pepparkakor och bullar med rejäl kanelsmak därför att verket kallat bakverken "traditionella". Trots att kanel innehåller kumarin, som i mycket stora mängder kan ge leverskador.

Men då har man sannolikt dött av bullkoma dessförinnan.