Gruvorna expanderar, vindkraften byggs ut, gigantiska serverhallar startar liksom tillverkning av fossilfritt stål.
Det skapas många nya jobb i norra Sverige. Och företagen där, har precis som andra, svårt att hitta folk med rätt kompetens.
Landshövdingen i Västerbotten, Helene Hellmark Knutsson, föreslog för ett år sedan att staten ska hjälpa till genom att ge flyttbidrag på ”ett par tre månadslöner”.
Den tidigare S-ministern fick inte blankt nej på sin propå av sina partikamrater. Såväl partisekreterare Tobias Baudin, från Luleå, liksom arbetsmarknadsminister Eva Nordmark, från samma stad, förklarade att de inte stänger några dörrar.
I Almedalen ordnade gruvföretaget Kaunis Iron seminarium och föreslog ett flyttbidrag på 150 000 kronor.
Kaunis Iron, vars styrelseordförande Anders Sundström varit såväl arbetsmarknads- som näringslivsminister för S, har stor del i att arbetslösheten i Pajala är en av Sveriges lägsta.
I maj var den 3,2 procent. Under 90-talskrisen saknade en av tre där arbete. Nu finns det lika många lediga jobb som arbetslösa.
Men de matchar inte. Så är det i hela Sverige.
Det var inte bidraget som fick norrlänningar att flytta söderut. Det var erbjudandet om trygga jobb med hygglig lön - en hoppfull framtid.
Lösningen för Norrland är inte att staten står för flyttbidrag. Det är ineffektivt. Fram till 2015 betalade Arbetsförmedlingen flytten för arbetslösa, även till jobb i andra EU-länder. Vilket var poppis bland kulturarbetare och flygvärdinnor.
Pengarna gick sällan till bristyrkespersonal. Det handlade mest om restaurangfolk, lagerpersonal, byggjobbare, säljare och kulturarbetare, dit journalister räknas.
LKAB lät göra en opinionsundersökning i fjol om viljan att dra till Väster- och Norrbotten. Hälften kan överväga saken om det finns flyttbidrag. Det ska då helst vara minst 100 000 kronor.
Att överväga betyder inget mer än att man har lite fantasi. Att i verkligheten ens söka ett jobb så långt hemifrån är något helt annat. Också sörlänningar är hemkära.
Det är inte staten som ska dingla med monetära morötter för att fylla arbetsplatserna i norr. Flyttbidrag och lönenivåer - det är en sak för arbetsgivarna.
Statens ansvar är ett annat, att se till att öka bristyrkesutbildningar - inte minst inom yrkeshögskolan och yrkesvux.
Högskolornas ingenjörsutbildningar måste göras mer intressanta - och ge tillräcklig mattehjälp - så att studenterna inte hoppar av i mängd.
I dag tar knappt hälften av civilingenjörerna examen. Bland högskoleingenjörerna är det 41 procent. En del slutar för att de fått jobb, men fler för att utbildningen inte funkar för dem.
Det fanns en tid när norrlänningar som bodde kvar uttydde Ams, myndigheten för arbetsförmedling, Alla Måste Söder ut. De kritiserade flyttbidragen.
Men det var inte bidraget som fick folk att flytta. Det var erbjudandet om trygga jobb med hygglig lön - en hoppfull framtid.
Arbetsgivarna i norr måste göra arbetserbjudandet tillräckligt attraktivt själva. Hela Sverige förlorar om bidragskarusellen sätter högre fart.