Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Sätt fart – vi har inte råd att vänta med krisberedskapen

Socialminister Lena Hallengren (S) måste skynda på arbetet med att bygga upp krisberedskap i hälso- och sjukvården.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Sengångare är kända för att vara mycket långsamma. En egenskap som svensk byråkrati inte får inspireras av i krisläget som råder.Foto: FELIPE DANA / AP

Vårdplatsbrist, just-in-time-leveranser, oklara ansvarsförhållanden. Bristerna i svensk sjukvård är välkända – så varför dröjer regeringen med att göra något åt dem?

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Sällan har en statlig utredning varit så efterlängtad. I en situation när vårdpersonal får göra visir av OH-papper är ett delbetänkande från ”Utredningen om beredskapen inom hälso- och sjukvården” förstås brännhett. På torsdagen presenterades förslag på hur försörjningen av läkemedel kan tryggas och hur antalet vårdplatser ska kunna utökas i kris eller krig. 

Bristerna i svensk beredskap är välkända: Politiker av alla schatteringar sålde ut beredskapslagren och monterade ned den kris- och krigsorganisation som landet haft under Kalla kriget. När apoteksmonopolet avskaffades för tio år sedan föll uppgiften att hålla lager för att garantera läkemedelsförsörjningen bort. Samtidigt har Sverige en väldigt decentraliserad vård, där kommuner och regioner ansvarar för sin egen krisberedskap. Det är – som vi nu ser – ett recept för problem.

Vården måste fungera i vardagen 

Utredningen föreslår därför att Socialstyrelsen ska kartlägga vilken vårdkapacitet som finns i landet, och besluta hur patienter ska fördelas mellan sjukhus och regioner. Det måste framgå tydligt vilken vård man kan förvänta sig i kris- eller krigstid, nämligen enbart sådan som inte kan vänta. Samma triagesystem – det vill säga regler för hur man prioriterar bland patienter – måste gälla i hela landet. 

Det var först under coronakrisen som Socialstyrelsen fick rätt att sköta inköp åt regionerna, och ta beslut om att fördela bristvaror mellan dem. Men mandatet som regeringen har gett myndigheten är bara tillfälligt. Det verktyget borde kunna användas i alla kriser.

En förutsättning för att svensk sjukvård ska klara av extraordinära situationer, är enligt utredningen att sjukvårdens ”robusthet i vardagen” ökar. Om man måste lägga patienter i korridoren en vanlig tisdag blir platsbristen skriande i en pandemi, eller efter ett bombanfall. Därför föreslår utredningen ett särskilt investeringsstöd till regionerna för att bygga upp extra kapacitet på sjukhusen. Det vore klokt. 

Vem ska hålla lager, och vem ska stå för notan?

Den kanske mest brännande frågan får bara ett halvt svar: Vem ska hålla lager av viktiga varor, och vem ska betala för det? 

Förr hade Sverige dels stora statliga beredskapslager, och dels ett system av K-företag som hade i uppgift att producera varor vid kris och krig. Nu föreslås att statliga lager byggs upp igen, men fokus ligger på att regionerna utökar sina lager – vilket är absolut nödvändigt. Utvalda apotek föreslås bli beredskapsapotek med uppdrag att hålla vissa läkemedel i lager. Finansieringen ska man återkomma till – i september 2021 när utredningen ska slutredovisas.

Regeringen måste inse att det inte finns tid att vänta in alla pågående utredningar – detta måste läggas i snabbspår. Det är bättre att agera fort och justera efter hand, än att grunna på hur man bygger det perfekta systemet medan världen brinner.