Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanna Rayman

Varför vill inte (V) bygga fritidsgårdar åt sexköpare?

Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt i senaste partiledardebatten i Agenda. Foto: ALEX LJUNGDAHL
Vänsterpartiet brukar hellre vilja bekämpa ”kriminalitetens orsaker” än fokusera på hårdare straff. Dock inte när det gäller sexköpare. Foto: ROGER VIKSTRÖM
Ekonomen Lawrence Summers, en gång rektor för Harvard. Har också arbetat för presidenterna Bill Clinton och Barack Obama.Foto: BRIAN KERSEY / STELLA PICTURES

Vänsterpartiet förespråkar sällan hårdare straff - utom mot sexköpare. Beror det på sexköparna ofta pudlar?

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

I fyra dagar spanade Malmöpolisen mot lägenheter runtom i Malmö, därefter konfronterades och avslöjades 21 sexköpare. De flesta erkände direkt. ”De blev extremt ångerfulla. Många fick panik”, sa en företrädare för Malmöpolisen. 

Blir du lite mer benägen att förlåta när du hör om deras ånger? Eller bara mer förgrymmad? Faktum är att vår vilja att straffa påverkas av hur den som har agerat fel beter sig när han ertappas. 

Att erkänna och be om ursäkt kan öka hämndlystnad, snarare än dämpa den, åtminstone om man ska tro en ny studie. 

Columbia-forskaren Richard Hanania har testat folks reaktioner på hur offentliga personer hanterat olika kontroversiella uttalanden, genom att ge bitvis olika versioner till testgrupper. 

Det tydligaste exemplet är när dåvarande Harvardrektorn Lawrence Summers 2005 upprörde många när han spekulerade om att skillnader i mäns och kvinnors intelligens kunde förklara att fler män än kvinnor forskar. 

Kvinnor ogillar pudlare

När Hanania nu använder skandalen får den ena testgruppen intrycket att Summers sedermera visade ånger och bad om ursäkt, medan den andra får höra att Summers stod fast vid sina uttalanden, trots kritikregnet. 

Sedan får testpersonerna svara på om de tycker att Summers borde ha bestraffats med negativa konsekvenser. 

Det mest intressanta och tydliga resultatet är att det inte lönar sig att be om ursäkt, åtminstone inte till de mest upprörda. Amerikanska vänsterliberaler och kvinnor ville mer än någon annan se Summers straffad – i synnerhet när de i studien fick höra att han bett om ursäkt. 

I testgruppen som fick veta att han stått vid sin åsikt sjönk rentav viljan att straffa honom. 

Den här mekanismen, gissar Hanania, är sannolikt densamma som gör att Donald Trump ökar i popularitet ju mer hårdnackat han vägrar erkänna felsteg och lögner. Svaghet ökar blodtörsten, åtminstone hos amerikanska liberaler och kvinnor. 

Vänsterpartiet vill sätta åt sexköpare

Det är förstås skillnad på offentliga figurers klavertramp och faktisk brottslighet. Men nog gick tanken till Hananias studie när Vänsterpartiet häromdagen krävde skärpta straff för brottet sexköp. Här har vi ett brott där det sällan är lönt att göra annat än erkänna – och där brottslingarna säkert ofta uppvisar både ånger och panik, precis som i fallet Malmö. 

Och som av en händelse är det i just detta brott som V kräver hårdare tag. 

Den jargongen är annars ovanlig på V-repertoaren. I snart sagt alla andra kriminalpolitiska diskussioner hörs sången om fördelningspolitik mot desperation, fler fritidsgårdar mot tristess etc. De refrängerna reserveras dock för andra kriminella än just sexköpare. 

För dem finns ingen förståelse eller att hämta hos V. Inget tal om fördelningspolitik, ej heller vill man förebygga köttslig desperation. 

”De, ofta män, som köper kvinnors kroppar, som anser sig ha rätt att göra fruktansvärda saker, de måste få ett kännbart straff”, sade den rättspolitiska talespersonen Linda Westerlund Snecker.

Det vore intressant att höra V lägga ut texten om varför. Tror man att högre straff avskräcker från dessa brott? Vill man skicka en signal att samhället ser allvarligt på brottet? 

Kanske tycker man bara att brottet är så svinigt att man vill tvåla till förövarna rejält? Och – hur skiljer man sig i så fall från andra som önskar hårdare tag för brott?