Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Sanna Rayman

Varför måste ni
ändra på Lucia?!

I DN flaggas det diskret (förhoppningsfullt?) för att vuxna eventuellt inte kommer gilla årets julkalender. Det är ju regel snarare än undantag att vi vuxna ska rasa över allt som hör julen till.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Är julvärden i SVT fel? Årets julklapp – vilka signaler sänder den? Advent – är inte det religiöst? Pepparkaksgubbarna – en evig fallgrop. Vuxnas alkoholvanor! Beskattningen på filantropi! Hög tid för Luciadebatt, således. Jag börjar!

På Södermalm i Stockholm har man med argumentet ”rättvisa” i år valt att släppa taget om det mer traditionella lussefirandet på flera förskolor.

Föräldrar ska slippa köpa luciakläder och barnen ska slippa att det är ”laddat” och obekvämt att uppträda. De som vill får dock gärna klä ut sig och sjunga för föräldrarna, för päronen måste så klart komma – den traditionen är på ständig tillväxt.

Det kan låta sympatiskt att alla gör det de trivs bäst med. Viktigast är väl att alla ska få en mysig stund? ”Vi firar fortfarande lucia men på ett annat sätt”, säger biträdande förskolechef Annika Nylén Nilsson. Fast, nä. Lucia är inte samlingsnamn för diverse julmys. lucia är inte att ”fira ljuset” i vidast tänkbara mening. Gör man inte Luciaprylen så firar man faktiskt inte lucia.

Godtycklig rättvisa

Men rättvisan då? Ska vi verkligen tvinga barn att vara obekväma? Alla gillar ju inte att uppträda? Problemet med de här argumenten är att de används godtyckligt och motstridigt.

Rättvisan dyker upp när det handlar om småsaker. Insamlingar till lärarpresenter, frukt och lucialinnen antas stigmatisera. Samtidigt har vi en hämta tidigt-norm och stänga tidigt-dagar på såväl förskola som fritids, som rent ekonomiskt motsvaras av åtskilliga kilon frukt.

Och för något år sen upptäckte jag ett nytt fenomen: en kommunal förskola inbjöd till ”Fixarlördag”. Föräldrar förväntades lägga en helgdag på att utföra underhållsarbete i förskolans utemiljö. Att ta med sig ”överblivet” material, såsom brädor, färg, städutrustning och annat välkomnades. Ett önskemål som toppar tomteluvor, kan tyckas.

Uppträda måste man

Men rampfebern då? Jo, alla barn gillar inte att uppträda. Det är sant. Men även här är argumentet godtyckligt. Både skola och förskola har i dag ett starkt fokus på muntlig framställan och socialt samspel. Vet ni att en elvaåring i dag kan få nöjet att göra muntliga matteprov? Jodå.

Man kan inte ens få vara inåtvänd och bra på att räkna längre – man måste hålla föredrag och gruppsamtal i klassen om lösningarna sen. Blygsel kan inverka allvarligt på ditt mattebetyg.

Men den problematiken kan ju avhandlas under utvecklingssamtalet – som du själv leder, din lille estradör! Och när det är dags för löpartävling i skolan, då inbjuds alla föräldrar att bilda klack längs springvägen. För en gammal idrottsskolkare låter det långt värre än att tipptappa sig igenom ett luciatåg.

Så nej. Skolan förskonar inte barnen från publik genans. Men när vi når 13 december blir det plötsligt viktigt att få välja bort uppträden. Och den dammiga traditionalist som klagar får veta att dagens Luciafirande minsann är en förhållandevis ung tradition.

Jaja, okej. Men vad spelar det för roll? Det jag undrar är fortfarande: varför ska den ändras? Finns det några andra argument i tomtesäcken tro?