Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sanna Rayman

Tack, män, för att ni biter ihop och går till jobbet

Män sjukskrivs nästan bara hälften så mycket som kvinnor. Regeringen vill nu minska könsskillnaderna i ohälsotalen. Foto: ROBIN ARON / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN
Riksrevisionen har granskat ohälsotalen och visar på intressanta könsskillnader. Foto: BERTIL ERICSON / PRESSENS BILD

Regeringen vill minska könsskillnaderna i sjukfrånvaron. Men är män och kvinnor tillräckligt lika biologiskt, psykologiskt och normmässigt? 

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Kvinnor är sjukskrivna i nästan dubbelt så hög utsträckning som män, skriver Riksrevisionen i en rapport som överlämnades till riksdagen i början av sommaren. 

Det är ingen nyhet i sig. Sjukskrivningstalen utreds ständigt i förhoppningen att man ska hitta den magiska lösningen som ska sänka statens kostnader. Kvinnors sjuktal är ett återkommande tema och när jag läser Riksrevisionens granskning funderar jag på hur debatten skulle låta om männen varit överrepresenterade i statistiken? Den dominerande frågan hade nog inte varit mäns hälsomässiga utsatthet. 

Snarare skulle vi prata om att sjukskrivningsprocessen gynnar män. Någon skulle kanske hävda att män utnyttjar trygghetssystemen. Men, nu är det kvinnor som är sjukskrivna, så vi diskuterar lite mer välvilligt.

Rapporten granskar om män och kvinnor bedöms likvärdigt i sjukskrivningsprocessen. Det korta svaret är nej. Kvinnor sjukskrivs avgjort mer och skillnaderna är som vid psykisk ohälsa (den sjukskrivningsorsak som i dag dominerar). 

Kvinnor med psykdiagnoser sjukskrivs mer

Riksrevisionen skriver: ”Kvinnor som diagnosticeras med en lindrig eller medelsvår psykisk sjukdom är sjukskrivna 30 procent mer än män vid samma bedömning av arbetsförmågan. Ingenting i resultaten tyder på att skillnaden kan förklaras av att kvinnor har sämre hälsa än män eller av att män och kvinnor ofta arbetar i olika yrken och i olika branscher.” 

Det enskilda sjukdomsfallet är förstås alltid unikt och ofta syns exempel på hur både kvinnor och män drabbas av systemfel. Märk väl att det jag här beskriver är de stora statistiska sambanden. Underlaget är i den här studiens fall gott, 60 000 patienter ingår. 

Är det incitamenten i systemen det är fel på? Arbetsmiljön? Dubbelarbete i ett ojämställt familjeliv? Frånvaron av friår? Kvinnor vantrivs mer på jobbet? Kvinnor längtar hem till spisen? 

Vilket svar du favoriserar handlar ofta om politisk inriktning. Men klart är att klyftan har växt sedan 80-talets första hälft, då kvinnorna äntrade arbetsmarknaden fullt ut, tack vare reformer som borttagen sambeskattning, offentlig barnomsorg och föräldraförsäkringen. 

Män begår självmord

Kvinnorna kanske bara borde skärpa sig och jobba hårdare? Ingenting tyder på att kvinnor i allmänhet har sämre hälsa än män, tvärtom. Kvinnor lever längre, trots sjuktalen. Kvinnor överlever också psykisk ohälsa bättre än männen, vars självmordstal ligger långt över kvinnornas. 

Här kan någon invända att det väl snarare är männen som borde ta efter kvinnorna. Sluta bita ihop. Sjukskriva sig mer och leva längre. Fast… 

Vi mäktar ju inte ens med kvinnornas ohälsa, hur ska vi då ha råd med män som blir som kvinnor?

Nej, det har vi förstås inte. Men nu har regering och riksdag ett jämställdhetspolitiskt mål om att könsskillnaderna i sjukfrånvaro ska minska. Och om inte männens ska upp väsentligt, ja då måste kvinnornas ner. Riksrevisionen föreslår därför utredningar och skruvande på incitamentsrattarna.

Men hur lika ska vi vara? Är vi tillräckligt lika biologiskt, psykologiskt och normmässigt för att ens kunna bli statistiskt lika? Är det verkligen eftersträvansvärt att forcera den likheten? Det kan man fundera på. Under tiden kan vi gott visa männen lite mer uppskattning för deras strävsamhet. 

Det skulle de nog må bra av, tänker jag.