Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanna Rayman

SD-förslaget om kungen ledde till märkliga gapflabb

Ur ett statsvetenskapligt perspektiv är det snarare Sverige som är udda som inte låter kungen utse regeringsbildare.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Björn Söders förslag om att kungen ska utse regeringsbildare blev utskrattat. Men i ett statsvetenskapligt perspektiv är det snarare dagens modell som är udda.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Nyligen föreslog Björn Söder att kungen borde få utse regeringsbildare – i stället för talmannen. Det blev inte mycket debatt om saken - det blir det sällan om SD-förslag eftersom de i regel saknar möjlighet att röstas fram i kammaren. (Dessutom är förslaget inte nytt.) 

Men om man kikar på mottagandet i sociala medier så bestod lejonparten av gapskratt och utrop om att maken till odemokratisk idé får man leta efter. Den reaktionen skar genom samhällsskikten. 

Såväl proffspratare som kommentarsfältare och positionerande kids tog sig för pannan. Random tjommar, välpolerade kommunikationschefer och akademiker förenades i förfäran. Stolligt, tossigt, knäppt och foliehattigt bortom räddning! 

En statsvetare kommenterade saken med en välriktad bajskorvs-emoji. Två professorer gav tummen upp för den kärnfulla analysen. En undervisande jurist fann tanken dåraktig samt värdig medeltiden. 

Ska kungen utse regeringsbildare?

Är förslaget bra? Nja, det tycker jag nog inte. Den ordning vi har är väletablerad sedan 1970-talet och Söders förslag skulle inte lösa något. Riskerna med att hitta nya ciceroner i regeringsbildningsprocessen är större än eventuella vinster. Mest sannolikt skulle det bli ett långt gräl som eventuellt utmynnade i en lösning med samma brister som förut. 

Men, att det skulle vara något särskilt odemokratiskt eller bajskorvsartat med länder som Norge, Danmark, Belgien eller Storbritannien var nytt för mig. Ur ett statsvetenskapligt perspektiv är det ju snarare Sverige som är den udda fågeln bland konstitutionella monarkier. Man kan utan problem argumentera för att det är konstigare att låta en partiföreträdare – vars preferenser är välkända – utse regeringsbildare. 

”En mycket tydlig politisering av talmansämbetet”, sade Anders Ygeman irriterat, när SD härförleden lät förstå att de tänkte rösta på en moderat talman hellre än en socialdemokratisk. De vill ha en talman som löser ”regeringsfrågan på just det sätt de själva önskar”, menade Ygeman. ...Sen föreslog hans parti en socialdemokrat och röstade på henne. 

Jag kan förstås inte utesluta att de valde henne för att hon var den mest neutrala och opolitiska person de någonsin träffat, men jag tror att det spelade in att hon också är socialdemokrat. 

Talmannens roll är mer politisk

Talmansuppdraget är egentligen varken mer eller mindre politiserat nu. Det är det besvärliga politiska läget som gör talmannens roll mer politisk än på länge. Det är liksom inte svårt att föreslå regeringsbildare när det är tydligt vem som vann – det klarar både drottningar och folkvalda. 

Men idén att en riksdagsledamot plötsligt blir opolitisk och neutral bara för att han/hon blir talman är förstås knasig. Lika knasig är tanken att det skulle vara opolitiskt att utse regeringsbildare. 

Lyckligtvis måste man inte vara opolitisk för att göra jobbet. Däremot krävs respekt för uppdraget, det vill säga att man inte gör uppenbart orimliga saker. Exempelvis måste man förstå att förslag på tvärs med ett valresultat skulle skada demokratin. Men, Anders Ygemans största farhåga häromveckan var nog inte att han trodde att en moderat talman skulle göra uppenbart orimliga saker. 

Nej, oron föddes ur insikten att det finns flera rimliga saker som en moderat talman kan göra i det här läget – och en del av dem ligger inte i Socialdemokraternas intresse. 


Läs också:

Var och varannan håla har fått "storstadsproblem"