Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sanna Rayman

Sätt in superkraften mot kriminella - regelkrångel

Med momsbelagda tiggeriinkomster och tillhörande månatlig redovisning skulle vilken organiserad liga som helst kunna tappa sitt entreprenöriella driv, skriver Sanna Rayman. Foto: TOMAS LEPRINCE

Hur ska det offentliga Sverige komma tillrätta med organiserad brottslighet och tiggeri? Varför inte prova tillståndsplikt, ordningsföreskrifter och redovisningskrav.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

I Malmö har miljöbalken kommit att bli ett centralt vapen mot kriminalitet. Strax före årsskiftet kunde man läsa i Aftonbladet om hur både svartklubbar och illegala företag stängts ner. De formella skälen kunde vara sådant som saknade nödutgångar, avsaknad av erforderliga tillstånd, olycksrisk med mera, men fokus har legat på områden och platser där man vet att den organiserade brottsligheten håller till. 

– Dessa ställen är fritidsgårdar för kriminella och används för att tvätta knarkpengar, förklarade Andreas Schönström, (S), kommunalråd, som nyligen återberättade alla segrar som miljöförvaltningen kunnat räkna hem sedan satsningen påbörjades i somras: 

”Vid tillslagen har 58 olovliga boenden, tio olovliga rökkaféer, fyra svartklubbar, två illegala fall av avfallsexport på Öresundsbron och 40 oregistrerade livsmedelsanläggningar upptäckts.”

Regelkrångel mot brottslighet

Det är ingen dum strategi. Inte bara för att strypta intäktsflöden utgör ett utmärkt krokben för de kriminella nätverken, utan också för att greppet på ett positivt sätt tar tillvara det offentliga Sveriges mesta superkraft: regelkrånglet. 

Fler är inne på samma linje. Nyligen föreslog Eskilstunas blocköverskridande C+M+S-styre att en ny paragraf ska införas i de lokala ordningsföreskrifterna. Nej, man försöker inte förbjuda tiggeriet, istället vill kommunen reglera det genom att kräva tillstånd från alla som vill ägna sig åt så kallad ”passiv pengainsamling”. Tillstånden ska sökas via polisen, vilket skulle medföra en bättre koll på de lokala tiggarna. Vilka är de, förefaller tiggeriet organiserat, hur länge har de vistats i landet, förekommer tvång eller andra missförhållanden etc?  

Eskilstunas starke man Jimmy Jansson (S) sticker inte under stol med att regleringen syftar till att få bort det. Jämställdhetsminister Åsa Regnérs kommentarer till initiativet var att det var ”intressant” samt att hon hade förståelse för kommunernas önskan att reglera var man ber om pengar. Regnérs öppenhet i frågan är i sig intressant eftersom den är en fingervisning om hur regeringen ser på saken – även här är siktet inställt på att på något sätt få bukt med tiggeriet. 

Byråkrater vinner segrar

Huruvida idén kommer att fungera återstår att se. Ibland slår ju regelkrånglet tillbaka! Vellinges försök med förbud fick till exempel sitt andra nej i veckan, nu efter prövning i förvaltningsrätten i Malmö. Man skulle dock kunna tänka sig att Eskilstunas mjukare väg – inga skarpa förbud, bara en stillsam tillståndsplikt – skulle kunna vara mer framkomlig. Det bygger dock på att polisen ska ha tid att syna tillstånden och polisen är – som vi alla vet – ganska upptagen.

Det finns emellertid fler krångelvägar att pröva. Gör tiggeri till ett yrke och kontakta sedan Migrationsverkets handläggare – ty ingen kan mäta sig med dessas iver att utvisa folk som jobbar! Är det inte en kock som inte tagit semester, så jagar vi hem en amerikansk student. Ingen miss verkar för obetydlig för utvisning – åtminstone inte på arbetskraftssidan.

Om inte är det väl bara en tidsfråga innan nästa krångelnivå i arsenalen plockas fram: Skatteverket. Med momsbelagda tiggeriinkomster och tillhörande månatlig redovisning skulle vilken organiserad liga som helst kunna tappa sitt entreprenöriella driv…

 

Läs också:

Måste vi skjutsa våra barn efter rånvågen? 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!