Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sanna Rayman

Politikerna struntade i konsekvenserna - igen

Foto: COLOURBOX.COM / COLOURBOX.COM MAXPPP

Om det saknas lärare kan fler elever inte lära sig tyska och spanska. Ändå genomförs sådana reformer.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Om jag utan att veta vilket område det handlade om fick i uppdrag att placera ut orden knapphet och överflöd på en tidsaxel som sträckte sig över min livstid skulle jag utan att tveka placera överflödet i nuet och knappheten i dåtiden. Det mesta man kan föreställa sig förekommer ymnigare i dag. Möjligheterna, resorna, maten, nöjena, musikgenrerna, böckerna, restaurangerna, godissorterna och invånarantalet i detta land. Mer av allt! 

Men allt är inte överflöd. I vissa avseenden växte jag upp med en lyx jag aldrig ens reflekterade över. Jag hade nämligen lärare. Kompetenta och utbildade lärare. Lärare som hängde med genom årskurserna. Som var konstanter i min skoltillvaro under låg-, mellan- eller högstadiet. 

Brist på skollärare

Att resurser som den barska fransklärarinnan Chris och den macheteförsedde spanskläraren Sven en vacker dag skulle vara bristvaror var liksom inget man föreställde sig när man pluggade in veckans glosor – de var ju bara en del av en självklar skolvardag. Men det har visat sig att språkläraren, liksom mycket annat vi har tagit för givet, kan bli en ändlig resurs – om politiken inte är hållbar. 

Akut brist på språklärare, lyder rubriken i Lärarnas Riksförbunds tidning Skolvärlden, som har granskat läget och skriver att ”Läsåret 2017/2018 fanns det, enligt Skolverkets statistik, i 80 kommuner inga legitimerade och behöriga undervisande högstadielärare i antingen tyska, spanska eller franska.” Till detta kan läggas att många av de behöriga språklärarna är på väg mot pension. Över en fjärdedel av lärarna i tyska och franska är över 60 år och lejonparten resten kan inte heller antas jobba kvar längre än 5-10 år. 

Mot den bakgrunden ter sig beslutet att elever från och med den här terminen ska erbjudas språkval redan i årskurs 6 märkligt. Därtill pläderar både Skolverket och Lärarnas Riksförbund för att möjligheten att välja bort moderna språk ska tas bort. 

I sak är det lätt att hålla med. Engelskan må dominera, men språkkunskaper öppnar nya sammanhang och arbetsmarknader, såväl som kulturell förståelse och insikt. Men vad är meningen med obligatorier och påbjudna språkval om det saknas lärare? En möjlighet som inte kan förverkligas är ingen möjlighet. På en del platser försöker man lösa det genom att bussa elever till centralorter, men det är dyrt. Risken är överhängande att skolorna snart griper efter halmstrån, under den ständiga förevändningen ”digitalisering”. 

Undermåliga konsekvensanalyser

I rapporten ”Tänk efter före!” från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) konstateras att undermåliga konsekvensanalyser präglar svenska politiska reformer. När rapporten beskrivs i SvD ges ett antal välbekanta exempel: LSS-reformen, migrationspolitiken, skolkonkurrensens påverkan på skolbetygen. Omdömet från ESO:s Sara Forsstedt är inte nådigt: 

”Under de senaste årtiondena har en rad reformer genomförts i Sverige där det i efterhand framstått som obegripligt att vissa konsekvenser inte kunnat förutses och motverkas på förhand.” (SvD 12/11) 

Ack ja, alla dessa politiska tulipanarosor som vägrar blomma som det var tänkt. Men skam den som ger sig. Låt oss peta ner ytterligare några välviljans lökar i jorden och se om de vill gro. Sådana har vi åtminstone många av. 

 

Fotnot: I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av åsiktsprogrammet Ledarsnack. Denna gång med författaren Gunnar Wetterberg om skogen.

 

Läs också: 

Socialdemokratin har varit ointresserad av judehatet 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!