Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanna Rayman

Plötsligt är ”svansen” viktigare än argumenten

Morrissey och Taylor Swift får inte kritik för vad de säger, utan för vilka som antas gilla deras budskap.
Foto: RICHARD SHOTWELL/AP/TT & Pelle T Nilsson/Stella Pictures

Bekänn färg, häng en banner på din profilbild, ta en selfie i valbåset. Kupera varje antydan till svans. Annars är det fritt fram att tillskriva dig åsikter.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

I Svenska Dagbladet läser jag om Morrisseys nya släpp. Eller ja. Musiken nämns faktiskt inte, utöver att en låt handlar om oralsex. I övrigt resonerar recensenten Andres Lokko bara om vem som förmodligen älskar detta album. Jimmie Åkesson till exempel. För den är full av ”Hanif Bali-rock”. Vore Morrissey svensk skulle han nog samarbeta med Timbro, Katerina Janouch eller Alexander Bard, gissar Lokko.

Nu har jag aldrig gillat The Smiths och Morrissey verkar onekligen vara en ändalykt. Men recensionen! Ett koncentrat av skolgårdsmekanismer! En karl i medelåldern som omsorgsfullt nålar fast den fulaste svans han kan tänka sig på artisten som svikit. Resultatet är rörande.

Taylor Swift kritiseras

”Kritik är aldrig behagligt, men en kändis måste skaka av sig sådant, även när kritiken kan skada ryktet.”

Så skriver amerikanska medborgarrättsorganisationen ACLU i ett brev till popikonen Taylor Swift efter att hennes advokater kontaktat amerikanska vänsterbloggen Popfront och krävt att en artikel där skulle plockas bort, vilket skapat rubriker.

Man kan förstå att Swift reagerade. Bloggen antyder att Taylor Swift sympatiserar med tankar om vit överlägsenhet, Donald Trump och alt-right-högern. Till och med Hitler är med på ett hörn. Artikeln menar även att Swift måste ha förstått att hennes texter framstår som ett försvar för vitas privilegier och vit ilska.

Problemet för Swift är emellertid inte att hennes låtar handlar om vit makt (det gör de inte) utan att hon har blivit alt-right-högerns utvalda ”ariska gudinna”. De citerar gärna hennes låttexter – tillsammans med budskap om beväpning, rasrenhet och annat. En Breitbartsvans har alltså bitit sig fast i Swifts rumpa – och numera är det ju viktigare att ta ansvar för sin svans än för sig själv.

Swift kritiseras även för annat. Medan Katy Perry, Lady Gaga och Beyonce kampanjade öppet för Hillary Clinton förra året uttalade till exempel inte Swift sitt stöd förrän på valnatten. Även SVT låter vaksamma

"Till saken hör att Taylor Swift, som är notoriskt privat med sitt privatliv, varken bekänt politisk hemvist eller tagit avstånd från extremhögern."

Ni hör ju. Notoriskt privat. Inga bekännelser. Partibok okänd. Underlåtelse ger omvärlden frikort att fabulera. Varför ”storbråkar” aldrig Håkan Hellström med nån dumming på Twitter, förresten?

Alla tycker som Bush

Samtidigt erkänner Facebook förekomsten av 270 miljoner falska konton. Samtidigt jobbar ryska trollkonton hårt för att skapa misstro, svansar, kakofoni och ständig grälsjuka. Ändå väljer många aktivt att läsa mellan raderna, i stället för dem. Diskutera svansar hellre än sakargument.

”Either you are with us, or you are with the terrorists”, sade president George W Bush efter terrorattacken 11 september 2001. Uttalandet fick stark kritik för att fungera polariserande. Det var då det. Bloggaren på Popfront avslutar sitt numera världskända inlägg med att mana Taylor Swift att ta politisk ställning. Om hon tiger anses hon ta parti för förtryckaren.

Bushs gamla citat har gått från utskällt till obligatorium. Bekänn färg, häng en banner på din profilbild, ta en selfie i valbåset. Kupera varje antydan till svans. Annars är det fritt fram att tillskriva dig åsikter. Och ”kritik” är ju aldrig behagligt, som ACLU uttrycker det.


Läs också:

Vuxna människor ska inte skvallra för mamma