Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanna Rayman

Något är fel när barnen tror att Trump är värst

Nordkoreas diktator Kim Jong-Un och USA:s president Donald Trump hälsar på varandra i Singapore 2018.Foto: KCNA / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Det barnen vet om Donald Trump är att han är hemsk och dum i huvudet. Att de inte har något att säga om Vladimir Putin eller Kim Jong-Un gör mig bekymrad.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

När barnen inte får sin vilja fram möter jag ibland motargumentet att ”barn är alltid viktigare än vuxna”. 

Ja, jag vet… Det är nån skit de lär sig i skolan… 

Då svarar jag att ja, det är ni absolut – om vi står på ett sjunkande skepp. Men i den här diskussionen, som gäller om det ska bli frukt eller glass som mellis, är det tvärtom viktigt att du lyssnar på mig. Och det blir frukt. Och nej. Barnkonventionen har inget med saken att göra. 

I takt med att barnen växer märker man allt oftare att uppdraget som förälder är att nyansera märkligt ensidiga uppfattningar som barnen fiskat upp i samspel med kompisar, i skolan eller via Lilla Aktuellt. Det är sällan direkta fel, snarare handlar det om att när barn filtrerar vuxenvärldens bestämda uppfattningar blir de än mer destillerade och svartvita. Samt uttryckta med en hämningslöshet som bara ett barn kan uppbåda. 

Lilla Aktuellt och brexit

Under hösten har många svenska barn fått bekanta sig med konceptet brexit via skolan och Lilla Aktuellt. Med resultatet att telningarna kommer hem och förklarar att Boris Johnson är förfärlig och att Storbritannien inte borde få lov att gå ur EU. 

Att ett barn inte på egen hand in lägger in nyanser i en nyhet som denna är inte konstigt. Om man som barn bibringas uppfattningen att brexit är dåligt och Johnson dålig så kommer man upprepa budskapet – och lägga till att allt det dåliga borde förbjudas. Den kompromisslösheten må vara gullig hos ett barn, men den bör möta tuggmotstånd från vuxna. 

Frågan om brexit är förvisso komplex, kanske svår att tydliggöra i barnprogram. Men det tar max fem minuter att förklara att även om brexit är dumt och tråkigt, så är det inte något ondskefullt med att vilja gå ur EU och varje land måste få bestämma själva. Samt att vi faktiskt har röstat om EU i Sverige också och folk tyckte olika här med. 

På tunnelbanan hör jag några barn diskutera USA:s attack mot Irans general Soleimani och jag slås av hur svartvitt de beskriver konflikten. Det vet att elake Trump släppt en bomb, men de vet inget om vem den landat på eller varför. Såklart. För om det finns en världsledare som alla barn känner till så är det Donald Trump. Det de vet om honom är att han är president i USA samt hemsk och dum i huvudet. 

Jag har visserligen inga större invändningar mot den beskrivningen. Men när jag inser att de barn som upprepar detta inte har någonting alls att säga om Iran, Soleimani eller för den delen Vladimir Putin eller Kim Jong-Un, så blir jag bekymrad. Inte över den låga allmänbildningen, den hör barndomen till. Men vem har inrett deras skurkgalleri så illa? 

Vi måste ge barnen nyanser

För ungar i min närhet har jag ofta förklarat att Trump lämnar mycket att önska, men han är faktiskt är demokratiskt vald. Sen berättar jag om några av världens diktaturer och de lyssnar förvånat och storögt. Och jag tänker att någonting är fel när den information barn snappar upp är så ensidigt tecknad att den blir felaktig. 

Vi som utgör vuxenvärlden måste besinna vårt ansvar. Vi må ha behov av polarisering i debatten, men vi måste lära också kommande generationer att hålla öppet för att flera åsikter och synpunkter i världen kan vara legitima, även om vi inte gillar dem. 

Barn är viktigare än vuxna. Det är därför vi måste orka ge dem nyanser.