Sanna Rayman
Vareviga dag står sociala medier till tjänst med nostalgiska påminnelser. Vill du veta vad du gjorde idag för fyra år sen? Här! Kolla! Vi minns! Bilder finns! För politiker är detta en föga välkommen tjänst. Få vill påminnas om fagra löften och tal från föregående valrörelse.
Om någon vecka är det fyra år sedan jag kom hem från semestern och skrev en ledare i Svenska Dagbladet om att partiledarna borde berätta om sina besparingsförslag. Anledningen till min uppmaning var att Migrationsverket under sommaren hade äskat tämligen hisnande summor för stigande kostnader under kommande år, vilket det förbluffande nog inte hade rapporterats om alls.
Några dagar senare vädjade Fredrik Reinfeldt till väljarna att öppna sina hjärtan. Många menade sedermera att det faktum att Reinfeldt alls diskuterade kostnader i samma andetag som flyktingar var orsaken till Sverigedemokraternas valresultat.
Den här typen av omständliga förklaringsmodeller anfrätte länge svensk debatt och politik. Väljarna antogs reagera mer på ett tal än på faktiska omständigheter.
Man ville kommunicera en verklighet till dem, snarare än att möta dem i deras. Den arrogansen har straffat sig.
Politiker stod i kö för att må illa
I september 2014 efterfrågade dåvarande Kdu-ledaren Sara Skyttedal balans mellan ”vårt lands strukturella kapacitet för flyktingmottagande och omfattningen i mottagandet ” på DN Debatt. Hon påtalade bland annat att inte ens den befintliga bostadsbristen löstes i partiernas valförslag – samt att förslag för att täcka den förväntade invandringen saknades.
Reaktionerna är värda att kontemplera efterhand. Många som i dag skulle se budskapet som självklart deklarerade då sin enorma besvikelse. Välkända KD-politiker stod på kö för att ta avstånd, må illa och beskriva akut huvudvärk.
Dåvarande SSU-ordföranden Gabriel Wikström talade om ett genant lågvattenmärke och från MP-håll hördes ord som främlingsfientlighet.
Migrationsverket avfärdade Skyttedal. Att strama åt migrationen var omöjligt – då skulle vi ju behöva lämna EU först, förklarade myndighetens experter. Jo jo.
Tankesmedjan Fores antog i en replik en förment välvillig hållning. Nejdå, Skyttedal har inte blivit en "galen rasist", lugnade vice vd:n Andreas Bergström generöst och förklarade att Skyttedal blott hade tappat proportionerna i sin beskrivning av bostadsmarknaden: "Om det hade växt upp laglösa kåkstäder runt storstäderna eller om vanliga arbetarfamiljer sov sju i samma rum hade jag förstått resonemangen om att vi börjar nå en gräns. Men där är vi inte alls."
Skyttedal fick sällskap i källaren
Att den typen av trångboddhet redan då växte fram i invandrartäta områden var tydligen egalt. Nåväl. Bara ett drygt år senare, i december 2015, har regeringen panik och ger Boverket i uppdrag att på tio veckor leverera lösningar på den akuta boendekrisen för nyanlända. Men 2014 var det fel på Skyttedals proportioner och farhågor.
Kdu-ledaren behöver hjälp att ta sig ur det "mörka källarrum" hon irrat ner i, skrev Bergström. "Låt oss tända ett ljus och visa vägen ut, inte stänga dörren", uppmanade han.
Ett år senare tågade en hel regering ner i samma källare, tätt följda av oppositionen. Och nu, när valspurten står för dörren, håller de sina tummar för att ingen ska minnas ”i dag för fyra år sen”.
Replik:
Andreas Bergström: Inskränkningarna i asylrätten har lett till en dominoeffekt
Läs också: