Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sanna Rayman

Löfven spelar när han kritiserar politiskt spel

"När far spelar är det rätt"? Statsminister Stefan Löfven, flankerad av försvarsminister Peter Hultqvist och nya socialministern Annika Strandhäll. Foto: / TT NYHETSBYRÅN
Politiker tar gärna avstånd till politiskt ränksmideri, men spel är en viktig del av politiken, skriver Sanna Rayman. Foto: JAN WIRIDEN

Degradera inte det här till taktik! Sakfrågan är viktigare än politiskt ränksmideri! 

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Många har under den gångna veckan tävlat i att visa att de är för fina för politiskt spel. Stefan Löfven lät sin försvarsminister stanna och hälsade att det var ”fullständigt oseriöst” att kräva Hultqvists avgång i samband med denna vår största säkerhetspolitiska läcka på decennier. 

Den tidigare försvarsministern Mikael Odenberg har stämt in och kritiserar Alliansen för att vilja ”kasta in landet i en regeringskris” och avsätta en duglig minister, trots att han inte ”begått några formella fel i sin ämbetsutövning”. 

Formalia är viktigt. Men formalia är inte detsamma som förtroende, spel är en viktig del av politiken och misstroendeförklaringar är – till skillnad från vad Löfven och Odenberg påstår – inte alls något som kan ske först efter att Konstitutionsutskottet förkunnat sin ”dom”. Statsvetaren Anders Sannerstedt rättade Stefan Löfven på denna punkt i Sydsvenskan igår

”Genom att blanda samman misstroendeförklaring med konstitutionsutskottets granskning försökte statsministern vilseleda allmänheten. Konstitutionsutskottets granskning är inriktad på statsrådens tjänsteutövning och på arbetsrutinerna i regeringskansliet. För misstroendeförklaring krävs inte att statsrådet begått formella fel eller brutit mot grundlag eller lag.”

Bildt fick en SÄPO-dragning i veckan

Kanske har Hultqvist rentav gjort mer rätt än vi fått veta. Under utskottsförhören ville han inte prata om det säkerhetsråd som han ingår i med statsministern och den nu avgångne Ygeman. Statsministern får svara på frågor om rådet, menade Hultqvist. Men, det har statsministern visat sig tämligen oförmögen till. Frågor om detta har hittills besvarats med fluff och oklarheter. 

Kanske har Hultqvist varit mer informativ i det där rådet än regeringschefen vill att vi ska veta? 

Ovanpå detta upplyser Peter Egardt, tidigare statssekreterare under statsminister Bildt, att han fick en dragning av SÄPO-chefen varje vecka. Ska vi alltså tro att informationsflödena till regeringschefen har sinat sedan dess? 

Sverige ovant vid rimliga försvarsministrar

Spekulationer är allt vi har. Den officiella berättelsen är att statsministern inget visste och att ingen av de ministrar som ingår i regeringens säkerhetsråd tyckte att det faktum att skyddade uppgifter från försvar och polis låg åtkomliga var ett lämpligt samtalsämne i detta råd. Detta är vittnesmål som inte bär sannolikhetens prägel. Enkelt uttryckt: det osar katt. 

En av många sorgliga ingredienser i denna soppa är att Sverige är så till den milda grad ovant vid rimliga försvarsministrar att en fullt begriplig misstro vid en stor skandal kan stämplas (Ack, detta eviga stämplande som förgiftar svensk debatt!) som oansvarig. Detta inte för att misstron är obefogad, utan för att vi inte anser oss ha råd att mista en okej försvarsminister. 

För Gud vet vilken besparingsöverste som skulle kunna ersätta honom! Ett av våra viktigaste politikområden sitter alltså taget som gisslan. Om oppositionen tar sig ton och agerar oppositionellt kanske statsministern ger försvarstaburetten till en pajas. Det om något vore väl oseriöst? 

Tro inget annat. När statsministern beskriver misstroende som oseriöst taktiserande så är det ett spel från hans sida. När far spelar är det rätt? 

 

Läs också:

Ta valhemligheten på allvar, Stefan Löfven 

Det är svårt att lära gamla kulturmän sitta 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!