Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sanna Rayman

Låt inte politikerna slippa undan med hemliga listor

Alby i Botkyrka kommun finns med på polisens lista över särskilt utsatta områden som en del vill hemlighålla. Foto: TT NYHETSBYRÅN / Janerik Henriksson/TT

I stort är vi överens om att det är dåligt att dölja brister med falska fasader. Men när det kommer till utsatta områden vill vi gärna tänka att problemen överdrivs.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

”Vi ska bort från listan.”

Kommunstyrelsen ordförande Jonas Bergman (M) låter beslutsam när P4 Halland ställer frågor om att stadsdelen västra Vallås i Halmstad är på väg att klassas som ett särskilt utsatt område av polisens nationella operativa avdelning, Noa. 

Han berättar att kommunen redan är i gång med insatser i området, och att man har kontinuerlig uppföljning med polisen om utvecklingen både här och i området Andersberg, som redan står på polisens lista. 

Radiokanalen kompletterar rapporteringen med ett inslag om Falkagård i Falkenberg. Här är storyn den omvända. Falkagård fanns tidigare med på listan, men togs bort 2017. Gissningsvis tycker Falkenbergs kommunstyrelseordförande Mari-Louise Wernersson (C) att det är roligare att bli intervjuad än Jonas Bergman. Det är roligare att berätta om framgångar än motgångar. 

Lista över utsatta områden

Låt oss så göra tankeexperimentet att polisens lista inte fanns, eller att den – som det nyligen föreslogs – skulle hållas hemlig. Det som händer i de här områdena på skulle förstås fortfarande hända. Gäng skulle fortfarande strida, droger skulle fortfarande säljas, bilar skulle fortfarande brinna ibland. Men, utan tvekan skulle incitamenten att tona ner en dålig utveckling ta överhanden i politiken. 

I politikerhandboken står ”beskyll din motståndare för att svartmåla” högt upp på listan över retoriska knep, precis under ”vi har tillsatt en utredning/arbetsgrupp/kommission”. Och medier skulle emellanåt tveka att skildra problemen för mycket och för ofta, av rädsla för att ge samhällskollapsens evangelister rätt. För det vore ju en värre förseelse än att låta fler områden falla ner i hopplöshet.

Polisens lista stänger dörren för allt detta. Den bekräftar ett befintligt problem och gör det självklart att sticka mikrofonen under politikernäsan i jakt på svar. ”Vi är på listan, vad gör ni åt det?”

Också för politikern innebär det att eventuella reflexer att avfärda, peka på andra som har det värre eller beskylla frågeställaren för alarmism eller stigmatisering blir svåra att agera på. Det står ju där, svart på vitt. Handling blir nödvändigt.

Polislistan upprättas inte i ett vakuum

Idén om en hemlig polislista verkade lyckligtvis slockna snabbt. Efter att Uppsalas Erik Pelling (S) hade lyft frågan om stigmatisering av områden uppstod en diskussion som polisen satte punkt för genom att avfärda klokskapen i att dölja vilket håll ett samhälle är på väg. 

Givetvis har Pelling rätt i att det är stigmatiserande att hamna på listan. Hans beskrivning av uteblivna investeringar i Uppsalaområdet Gottsunda i samband med ”käftsmällen” att stadsdelen hamnade på polislistan är förstås beklagansvärd. Men listan upprättas ju inte i ett vakuum. 

På snart sagt alla områden är vi överens om att det är dåligt att dölja brister med falska fasader. Vi pratar om det ohälsosamma i att visa upp perfekta liv i sociala medier om vi egentligen mår dåligt. Vi sätter förljugna småborgerliga normer under lupp och visar de förkvävda liv som kan döljas bakom välklippta villahäckar. Vi betonar ärlighetens nödvändighet framför skönmåleriets irrvägar. 

Men när det kommer till våra mest utsatta områden vill vi hellre tänka att utsattheten överdrivs. Om man tror att listplatsen är mer nedbrytande än det som gjorde att man hamnade på den bör man tänka om. Ärlighet varar längst. 

Läget är ganska allvarligt, säger Manne Gerell, kriminolog vid Malmö universitet, i Ledarsnack. Programledare: Anna Dahlberg.