Sanna Rayman

Läkarjournalerna kan bli vapen i hedersförtrycket

I Galaxia Wallins nya bok står om flickan som tvingas med på oskuldskontroll av sin mor varpå läkaren våldtar henne (bilden är tagen vid ett annat tillfälle och har ingen koppling till texten). Foto: TT NYHETSBYRÅN

Kombinationen vård och hederskultur är en farlig brygd. Journalsystemen måste förses med bättre säkerhet. Det kan gälla liv. 

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

I veckans Kaliber i P1 rapporteras det om svenska vårdkoncernen GHP, som driver sjukhus i Förenade Arabemiraten där gravida kvinnliga patienters civilstatus kontrolleras och – om de är ogifta – rapporteras till polisen. På sjukhuset har det förekommit att kvinnor både tvingas föda i handfängsel och med poliser i rummet. Detta har dock företaget lyckats få bort. Men att kvinnorna grips kan man inte göra något åt – sådan är lagen.

Nyheten påminner oss om hur dåligt ett omdöme kan bli av girighet. Om hur gravt kvinnofientliga lagar och patriarkala länder det finns där ute. Och om att detta finns också i Sverige.  

Hedersförtrycket i Sverige

Nej, vi har förstås inga lagar som förtrycker gravida singelkvinnor. Men den som läser Galaxia Wallins bok Fånge i hederns namn (Lava förlag 2019) inser snabbt att man inte behöver befinna sig på den Arabiska halvön för att hitta kvinnor drabbade av samma bottenlösa ofrihet som de emiratiska kvinnorna. 

Flickan som utnyttjades sexuellt i ett svenskt familjehem, men som aldrig kan berätta om det för sin far, eftersom han kanske skulle mörda henne. Kvinnan, vars make misshandlar, våldtar och plågar henne, men när hon söker stöd hos sina föräldrar och hos prästen får hon veta att skilsmässa är uteslutet – hennes plikt är att uthärda. Flickan som tvingas med på oskuldskontroll av sin mor varpå läkaren påstår att hon inte är oskuld och erbjuder sig att återställa mödomen. ”Ingreppet” visar sig vara upprepade våldtäkter, som hon inte kan berätta om utan att det skulle drabba henne själv. 

Kombinationen vård och hederskultur är en farlig brygd. Det visar exemplet från Förenade Arabemiraten, men det syns också här. Systemen är inte riggade för att förhindra allt de bör förhindra.

Journalsystemen är reglerade, visst, men lättåtkomliga frestelser för den som struntar i regler. Det räcker att googla på dataintrång/journaler för att inse att det är alltför lätt att gräva i människors mest privata information. 

Skärp säkerheten i systemen

I slutet av februari avslöjades att en man i Region Skåne hade tittat i 63 kvinnors gynjournaler och lagt ut känslig information på Instagram. Enligt Aftonbladet fanns ofta släktband till kvinnorna. Det är inte första gången sådant händer. Vi har Malmöläkaren som kartlade känslig information om ogifta afghanska kvinnor i släkten. I december förra året försökte han få tillbaka sin läkarlegitimation – men fick avslag. 

Bra. Det ska svida att bryta mot sekretess och konfidentialitet i vården. Vi lever inte i Förenade Arabemiraten och en kvinnas oskuld och sexliv är endast hennes angelägenhet. Säkerheten kring journalsystemen bör skärpas. Visst fastnar många i rutinkontroller, men vilket mörkertal av potentiellt drabbade kvinnor finns bakom? Att upptäcka intrång i efterhand är dessutom för sent, då kan skadan redan vara skedd. 

När jag loggar in på internetkonton från en obekant dator eller ny plats får jag ofta ett mejl som frågar om det var jag. När jag köper något ovanligt dyrt flaggar min bank och ber mig kolla det. Vägtullar runt huvudstaden skickar brev till den som tagit bilen in till stan. Men när någon tjuvläser mina vårdjournaler – då får jag sätta mitt hopp till en eventuell rutinkontroll. Det är orimligt. Journalsystemen borde förses med omedelbara flaggor. Det kan gälla liv. 

 

 

Liberaler och vänsterpartister brukar ligga i luven på varandra. Men riksdagsledamöterna Juno Blom, L, och Amineh Kakabaveh, V, arbetar tillsammans mot hedersförtrycket. De intervjuas i Ledarsnack nedan.