Sanna Rayman
Kan man gå på efterfest? Är det tryggt att kyssas i skolkorridoren med en snapchatbekant, som en 14-åring i Jämtland gjorde strax före jul? Kan man låna toalett av en ny bekantskap, som kvinnan på Gotland? Dansa med en främling på en färja? Låta sig bjudas på ett glas, som flera unga tjejer i Göteborg gjorde med ödesdigert resultat? Lugnt att skippa taxin hem från krogen?
JA, svarar samhällsdebatten. Tjejer måste vara fria att leva sina liv utan att oroa sig för sexuellt våld. Ett nej är ett nej. Det offentliga rummet är allas. Det är aldrig okej att kränka någons kroppsliga integritet. Fatta!
Problemet med dessa ståndpunkter är att de är förhoppningar. De beskriver hur det borde vara, inte hur det är. Vilket för oss tillbaka till ruta ett. Kan man gå på den där efterfesten? Skippa taxin? Dansa med en främling och gå ut och ta en cigg tillsammans?
Fler sexualbrott i Sverige
Den senaste Nationella trygghetsundersökningen ger inte ett rungande JA till svar. Istället blir svaret att utsattheten för sexualbrott har fördubblats och att vi 2015 räknade fler sexualbrott än någonsin förut. En av tre kvinnor känner sig otrygg om hon går ut om kvällen, några väljer att stanna hemma. De vet säkert att det offentliga rummet tillhör alla. De vet säkert att ett nej är ett nej. Men, vad hjälper det om andra inte vet?
Vi kan inte ha en lagstiftning som bygger på moraliserande uppfattningar om vad kvinnor vill och inte vill. Vi måste hålla öppet för avancerad smak. Ja, den principen är sann, men den kan också exploateras av hänsynslösa våldtäktsmän. När ord står mot ord och han säger att du samtyckte. När fem killar samstämmigt berättar om en fest som ”blev lite galen” och en tjej som började klä av sig och ville ligga med alla.
För ett drygt år sedan diskuterades trakasserier och värderingar efter nyårsfirande i Köln och på Larmtorget i Kalmar och incidenter i simhallar och på festivaler. Debatten var het och Åsa Regnér sa att regeringen ville utbilda nyanlända i jämställdhet. I år ville kommunen och polisen i nämnda Kalmar hålla torget tryggt.
Utfallet blev ytligt sett gott – nyårsnatten mot 2016 resulterade i 33 polisanmälningar om sexuella trakasserier, medan natten mot 2017 gav två. Dessvärre berodde ”framgången” på att det saknades kvinnor på torget, vilket beklagades på ledarplats i DN. Ledarskribenten Amanda Sokolnicki skrev även att ”det går inte att utesluta att många har dragit egna slutsatser av att förra nyårsnattens 33 incidenter bara mynnade ut i en enda fällande dom”.
Otrygga kvinnor
Att kvinnorna stannade hemma är oerhört sorgligt. Men att de skippade firandet för att de inte litar på möjligheten att få tafsare fällda? Nja. Snarare ville de undvika trakasserier. Att förövare döms och lagförs är moraliskt sett viktigt, men det allena skapar inte trygghet. På motsvarande sätt blir man inte mindre våldtagen av att förövaren har fått ett straff. Stannar hemma gör man av rädsla, inte av juridisk uppgivenhet.
Vi peppar kvinnor att ”leva sina liv”. Vi blir arga och kallar det skuldbeläggande när polisen manar till försiktighet. Men om vi inte tänker staga upp de kavata råden med en så massiv kvinnofridspolitik att varenda gata och efterfest patrulleras vore det ärligare att varna mer och peppa mindre. Och nej, tänk inte ens tanken. Ett taxiavdrag löser inte detta.
Sanna Rayman är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Till vardags är hon debattchef på Dagens Samhälle.
Läs också:
Dags att överge trygghetsmyten i Sverige
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.
