Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sanna Rayman

Gretas klimatstrejk är en stor, dyr pose

Fridays for future uppmanar fackförbunden att strejka för klimatet. Foto: FRIEDEMANN VOGEL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Greta Thunberg är Fridays for futures mest kända representant. Foto: DAVID KEYTON / AP TT NYHETSBYRÅN
Här demonstrerar Fridays for future i tyska Dortmund. På banderollen står det ”Säg det allesammans, strejka den 20 september”. Foto: FRIEDEMANN VOGEL / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

En klimatstrejk kan aldrig uppnå målen, bara urvattna strejkvapnet.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Utlys en strejk för klimatet! Så löd uppmaningen från Greta Thunberg och Fridays for future häromveckan. Den riktades till svenska fackförbund i synnerhet, men även till vuxna i största allmänhet. Tanken må vara vällovlig, men facklig klimatstrejk är likväl en dålig idé, helt enkelt för att den saknar konkret motpart och därmed blir en oseriös urvattning av strejkvapnet. 

En strejk är en konfliktåtgärd. Själva upplägget i konflikten är att det finns krav som den fackliga sidan ställer upp och därmed finns också en möjlighet för arbetsgivarsidan att undvika strejken genom att gå med på kraven, eller lägga ett motbud. Inga sådana möjligheter finns här. När Fridays for future genomför sina fredagsstrejker gör de det med kravet att våra politiker ”ska föra en politik som går i linje med Parisavtalet och att vi globalt ska hålla oss under 1,5 graders global uppvärmning”. 

Fridays for future uppvisar flockbeteende

De arbetsgivare som skulle drabbas av den här strejken har förstås inga möjligheter att möta dessa krav. Så, vem är måltavlan för strejken? Att det finns en mottagare av kritiken eller kraven är, trots allt, en förutsättning för att strejken ska kunna mynna ut i något. Det verkar emellertid inte vara syftet här. 

Hela upplägget vore en enda stor och dyr pose. Om en stor ”lockout för klimatet” plötsligt annonserades från flera stora arbetsgivarorganisationer skulle vi – med rätta – lyfta på ögonbrynen och kanske kalla det cynisk greenwash. 

Det hela är väl egentligen symptomatiskt för den tid vi lever i. När historieböckerna en dag kommer att skildra den tidiga 2000-talsmänniskan lär flockbeteendet och det ytliga poserandet tveklöst finnas med. Där 1900-talsmänniskan demonstrerade med konkreta krav på skylten, manifesterar 2000-talsmänniskan snarast sitt stöd eller sin avsky för mer abstrakta företeelser. Helst via sociala medier, så att engagemangets storlek lätt kan räknas i antal huvuden. När Fridays for future ska beskriva sin framfart är det just så det låter. Så här många miljoner har deltagit, på så här många kontinenter. 

Fackförbunden bör tacka nej

Ingen skugga ska falla över de skolstrejkande ungdomarna. Deras strejk är – så klart – något annat än en arbetsmarknadskonflikt. Den är åldersadekvat och den uppmärksamhet och storlek Thunbergs initiativ har uppnått är ingenting att spotta på – inte heller det uppenbart djupt kända engagemanget. Att en generation uppvuxen i en tid då politisk framgång mäts i antal likes och medial uppmärksamhet bara vill addera fler till sin manifestation och tänker att rätt väg för att maxa storleken är via facken är i sig inte konstigt. 

Desto mer förvånande är det kanske att akademin genast föll in i kören. I Aftonbladet förklarade strejkforskaren Christer Thörnqvist att en klimatstrejk vore utmärkt… för då skulle fackförbunden kanske nå de ungdomar som i dag inte löser medlemskap. Helt enkelt: utnyttja klimatoron för att ”fånga upp den nya Greta-generationen”. 

Listigt. Och man behöver inte ens tulla på marknadsföringsbudgeten, för den här kampanjen skulle pyntas direkt ur strejkkassan. Det är en idé som doftar PR-byrå mer än universitet. 

Det hedrar de svenska fackförbunden att de som tillfrågades i media förhöll sig svala till strejkinbjudan. Vuxna i rummet, och så vidare. Det finns andra sätt att klimatarbeta.