Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sanna Rayman

Pokémon? Nej, ge mig en app som suddar ut brott

Mariannelund. Förr associerade Sanna Rayman alltid orten med Emil i Lönneberga, numera dessvärre med en grov gruppvåldtäkt. Foto: ASTRID LINDGRENS VÄRLD
Figuren Pikachu från populära mobilspelet Pokémon Go. Foto: EVAN AGOSTINI / AP TT NYHETSBYRÅN

Den mentala stadskartan förändras. Ljuva minnen ersätts av bilder av brutala våldsdåd.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

För några somrar sedan drog Pokémon Go-hajpen över världen. När jag tittar i mina fotoarkiv ser jag entusiastiska skärmbilder av tecknade ankor, dinosaurieliknande kreatur, råttor och småfåglar – alla avbildade i miljöer som utgjorde den sommarens semesteranhalter. 

En Pidgey på Tivoli i Köpenhamn, en Pikachu bredvid Rökstenen, en Rhyhorn vid Glimmingehus...

Den här sommaren lanseras två nya spel i genren ”förstärkt verklighet”. Den som vill blanda trolldrycker och bekämpa drakar i Harry Potter-miljö kan köra i gång redan i dag. 

Minecraft-fans väntar ännu på kommande spelet Minecraft Earth, i vilket man med hjälp av sin smartphone kan bygga, se och uppleva en Minecraftfiltrerad version av verkligheten, kompletterad med byggnader och figurer som kutar omkring på gator och torg. 

Björns trädgårds leksakståg nu en no-go-attraktion

Själv upplever jag allt oftare omvärlden genom en helt annan typ av filter. Det bor inte i en app, men tveklöst är det en form av ovälkommen förstärkning av verkligheten. Ideligen har man ju egna minnen knutna till olika platser, men på senare tid ser jag mina minnen ersättas av andra spöken, som gör att mina associationer till olika platser allt oftare handlar om våld och brott som skett där. 

Det är allt annat än angenämt. Som när jag plötsligt befinner mig i Stockholms innerstad med en treåring med rastbehov och närmsta lekplats är den vid Björns trädgård vid Medborgarplatsen. Visst, en plats föga känd för att vara idyllisk, men vad gör väl det? En storstad kan inte alltid vara idyllisk och parkleken är fin.

Men, när minstingen närmar sig lekytorna ekar nyhetsrapporteringen högt inom mig. Här, i leksakståget, skedde en grov gruppvåldtäkt i höstas. ”Nej, stopp! Nu måste vi gå älskling.” Mitt rasande barn vill leka och förstår ingenting av det plötsliga avbrottet.

Dödskjutning vid Triangeln i Malmö

Eller som när vi häromveckan passerade McDonalds vid Triangeln i Malmö. Där har familjen ätit många gånger. Precis bredvid, vid en garagenerfart har jag haft ett hett hångel en sen sommarkväll. Fina minnen. Men nu är de utsuddade. Nu är detta platsen där en man sköts till döds bara fem minuter efter att vi passerade där med bilen. ”Nej. Inte McDonalds. Inte i dag.”

Som huset i grannskapet. Det där två unga människor sköts ihjäl i ett garage för några år sedan. Det som gick från att vara ”hus man passerar på hemvägen” till ”huset där Det hände”.

Allt fler av oss får de här filtren installerade och de förändrar platser både i när och i fjärran. 

Mariannelund är inte Emil i Lönneberga längre

Förr tänkte jag Emil i Lönneberga när jag hörde ortnamnet Mariannelund. Ända dit skulle Ida se från flaggstången. Nu tänker jag på en brutal gruppvåldtäkt i stället. Linköping? Tja, förr tänkte jag på Flygvapenmuseet. Numera på ett halvt bortsprängt flerfamiljshus.  

Nu tänker du att våldsdåd alltid har funnits. Att det är oschysst, att framställa läget som att vi gått från problemfri dåtida idyll till apokalyptisk våldsam samtid.

Och jo. Visst finns Åmsele, visst finns Knutby. Visst finns hemska dåd och händelser bakom oss, absolut. Men de låg inte som pärlband längs alla mina rutter, de ersatte inte mina egna minnen av vägkorsningar, lekplatser och orter. De spökade inte lika tätt. Det sörjer jag. Hur skulle man kunna göra annat?

Förstärkt verklighet? Nej tack. Jag vill ha den försvagad. Utspädd och lite på distans. Fixa appen och jag köper direkt.

 

Läs också: Rekordhög brottsnivå ger skäl till oro 

ANNA DAHLBERG: Flatheten mot unga göder gängkriminaliteten