Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sanna Rayman

Folkpartisterna tvekar inför folkets favorit

Får tungt stöd i kampen om partiledarposten i Liberalerna.
Nyamko Sabuni har stöd av 37 procent av väljarna i kampen om att bli nästa L-ledare, enligt Demoskop. Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

Nyamko Sabuni är folkets favorit till att bli Liberalernas partiledare.

Men många folkpartister vill nog hellre ha rätt utanför riksdagen, än fel innanför.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Någon mediernas gullegris är hon inte, Nyamko Sabuni. Men hon har folket på sin sida. Åtminstone om man ska tro den Demoskopmätning som publicerades tidigare i veckan och som visade att hon har stöd av 37 procent av väljarna – att jämföra med rivalen Erik Ullenhag, som samlar ett 23-procentigt stöd. 

Samma mätning visar även att Sabuni har än starkare stöd bland manliga väljare, men även hos kvinnorna avgår hon med segern. Mest poppis är hon hos moderater och kristdemokrater, men det är värt att notera att Sabuni är favoriten också bland både C- och L-väljare. De enda som har Erik Ullenhag som favorit till partiledarposten är rödgröna väljare. 

Bara de rödgröna gillar Sabuni

En av dem är Anders Lindberg på Aftonbladet. Han beskrev häromveckan en eventuell Sabuniseger som ett skäl för SD att fira. Att välja henne vore således ett brott mot ett av de viktigaste buden på den svenska politiska etikettens stentavlor. (Du skall icke gynna Sverigedemokraterna.)

Även Lindberg diskuterade profilen på respektive kandidats anhängare och konstaterade att KD- och M-väljare föredrar henne, vilket ”talar sitt tydliga språk”. Lindbergs kollega Daniel Swedin förtydligade ytterligare när han häromdagen gjorde klart att Nyamko Sabuni är ”en ny Jan Björklund”. Vilket alltså är superdåligt, enligt en annan stentavla. (Du skall icke vara en vit partiledargubbe.)  

Ska man följa en rödgrön rekommendation är det alltså säkrast att välja Erik Ullenhag. Förvisso en vit man ur partiadeln, men hey – det är inte strukturer när vi gör det, eller hur? 

Det som Aftonbladet beskriver som Sabunis dåliga egenskaper – att hon attraherar borgerliga väljare – är emellertid det som har varit Liberalernas överlevnadstrick genom åren. Det är framför allt M-väljare, som har gått lite in och ut ur Liberalernas väljarkår och som eventuellt skulle överväga L igen under Sabuni. 

Efter Januariöverenskommelsen är många borgerliga väljare djupt besvikna på L. Inga mätningar tyder på att de skulle strömma tillbaka till ett parti lett av Erik Ullenhag. De rödgröna väljare som anger honom som favorit har sannolikt inte för avsikt att byta block för hans skull, de tycker bara att han är minst dålig, för att vara Liberal. Rent strategiskt borde vägvalet vara enkelt. Men, Liberalerna är inte ett särskilt strategiskt parti. Många folkpartister vill hellre ha rätt utanför riksdagen, än fel innanför, om man säger så. 

Nyamko Sabuni kan misslyckas

Därmed inte sagt att Nyamko Sabuni inte kan bli en flopp. Långtifrån tydlig lever hon delvis på en förhoppning om vad hon skulle kunna vara. Kanske någon lite rakare? Häromdagen sade hon att man inte måste eftersträva mångkultur. (Eh, hallå!? Stentavlorna!) Diskussionen som följde på uttalandet exemplifierade allt som gör svensk debatt olidlig: det viktiga är att förfasa sig. 

Märk väl att Sabunis uttalande inte måste betyda att man kan antas förespråka monokultur, allra minst despotiskt pådyvlad. Att inte vilja sträva mot mångkultur innebär inte att man inte accepterar mångkulturen eller vill sträva mot dess yttersta motsats. Man kan gilla läget och vilja verka för sammanhållning. En strävan är en sak, att förbjuda folk att fira sina högtider och dyrka sina gudar är en annan. Tråkigt nog präglas vår debatt av monofald, snarare än gråskalor.