Sanna Rayman
En lustig grej med Sverigedemokraterna, landets just nu största parti enligt Demoskop, är att partiet lyckas med konststycket att stå så långt ifrån alla andra riksdagspartier som det är möjligt – samtidigt. Åtminstone har det brukat låta så, om man frågar de andra partierna.
För att få den ekvationen att gå ihop rent rumsligt behöver man föreställa sig att SD befinner sig i mitten och att alla andra partier står i ring runtom, på samma jättesuperlånga avstånd allihop. Den strategiska fiffigheten i att frammana en sådan politisk kartbild är tveksam.
Nina Burchardt tvingades bort
Strategisk fiffighet var frånvarande även när Socialdemokraterna i Hudiksvall nyligen skulle förklara varför de tvingat bort kultur- och fritidsnämndsordföranden Nina Burchardt (S) från sin post i kommunen. Nina Burchardt är socialdemokraten som i veckan berättade att hennes avgång i september inte var så frivillig som den först verkat. Hon hade frysts ut och ombetts att lämna efter att hon berättat internt i partiet att hon funnit kärleken – i sverigedemokraten Johnny Skalin.
I sitt pressmeddelande bedyrar Hudiksvalls socialdemokrater att det absolut inte är ”förtroendet mot Nina som person som diskuterats, utan funktionen som en av Socialdemokraternas förtroendevalda toppolitiker i förhållande till en riksdagsledamot, distriktsordförande, ledamot i Sverigedemokraternas nationella styrelse samt f.d. ekonomisk politisk talesperson för ett parti som står så långt ifrån socialdemokratiska värderingar som det är möjligt att komma”.
Här försöker Hudiksvallssossarna skilja på sak och person genom att bedyra att deras förtroende för Nina Burchardt är intakt. Dock inte intakt nog för att lita på hennes omdöme eller respektera hennes val av partner. I stället behandlar de henne som ett fruntimmer som i tillfällig sinnesförvirring råkat kära ner sig i fel partiprogram, förlåt, person.
Är alltså idén här att hon – tvärtemot vad både hon själv och han säger – inte kommer kunna behålla sina egna åsikter bara för att hon har en pojkvän som har andra? Man undrar, apropå värderingar, hur långt den inställningen befinner sig från ett uttalat feministiskt partis principer?
Johnny Skalin - en honungsfälla?
Men enligt S är det alltså inte personen Burchardt som är problemet här, utan hennes position och funktion som anses problematisk visavi Skalins poster. Kanske vill man riskminimera, kanske är man rädd för läckage av konfidentiella uppgifter? Tanken svindlar. Vilka topphemligheter är det de sitter på där i Hudiksvall, som gör att de måste eliminera varje möjlighet att fritidsnämndsordförande Burchardt försäger sig i sällskap med honungsfällan Skalin?
I slutänden handlar förstås detta om mer än det aktuella kärleksparet. Det nyhetskonsumenter och väljare uppfattar när de hör om den här historien är att den (superduperlånga) vägen mellan S och SD är ohjälpligt enkelriktad. Sneglar du ditåt, ja då kan du dra. Och drar gör de ju. Just nu drar de hela vägen bort till ett SD på 24 procent.
En ofta nämnd politisk ambition från svenska politiker är att man vill hålla ihop landet. Givet denna strävan är det förbryllande hur stor politisk kraft som läggs på att betona och fördjupa avstånden mellan människorna och tankarna i det.
Vi har för få brobyggare och för många murentreprenörer.